Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Svenska frihetshjältar - Engelbrekt och Sturarna - II. Sturarne - 1. Sten Sture den äldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 426 –
under sken af aff strida för konung Kristian, ocli denne själf
inföll likaledes i landet. Bägge blefvo visserligen slagna, men snart
därefter sjuknade och dog Carl Knutsson (i maj 1470). På sin
dödsbädd utnämnde han Sten Sture till riksföreståndare men
förmanade honom därjämte att icke eftersträfva kronan och
konunganamnet. »Den ärelystnaden», så lydde hans ord, »har bräckt min
lycka och kostat mitt lif.»
Sten Sture, konung Carls systerson, härstammade från en
gammal, nu länge sedan utgången släkt. Nära befryndad med
Vasarne och Bondarne hade herr Sten redan därigenom stort
anseende, hvilket han ännu mer förökade genom sina egna
förtjänster. Han var tapper, dristig och erfaren i krig, klok ocli
försiktig i statens styrelse, rättvis, uppriktig och ihärdig i allt sitt
förehafvande. Väl vetande, huru lätt de andra herrarnas afund kunde
uppväckas, vaktade han sig noga att såsom riksföreståndare reta
dem genom yttre prakt eller otidig härsklystnad; han slog icke en
gång mynt med sitt namn, ehuru han var rikets höfding, men då
det gällde hans verkliga makt, fingo alla förnimma, huruledes han
var en man, som icke lät på något sätt gäcka sig. Själf var han
i allt redlig och ordhållig. »Jag lofvar det vid mina tre sjöblad»
(Stureättens vapenmärke), så var hans ed, och mer pålitlig var
denna än konungars och biskopars heligaste eder och försäkringar.
Mycken oenighet uppkom i landet efter konung Carls död.
Danskarnas anhängare, Erik Carlsson Väse, Ivar Gren, Trötte
Carlsson och flera andra drefvo den satsen, att Carl icke varit
rätt konung i Sverige och sålunda ingenting kunnat därom
förordna. De ville därför icke .erkänna herr Sten som
riksföreståndare utan sökte uppegga allmogen att gripa till vapen för kung
Kristian. Men bönderna voro af gammalt hätska mot danskarna
och nu så mycket mer uppretade mot konung Kristian som han
låtit för dem spärra tillförseln af sill och salt. I synnerhet
dalkarlarna och Stockholms borgerskap voro Sture tillgifna. En
lycka för herr Sten var det ock, att den nye ärkebiskopen, Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
