Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Medeltidens hjälte- och riddartid - I. Ur sagorna om Siegfried och Roland - 1. Siegfried den starke - Siegfrieds död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 443 –
en gång skyndar Siegfried till sin trogna maka och de omfamna
hvarandra för sista gången. Dystra aningar ängslade hennes själ
liksom på den tiden, då hon i sin ungdoms blomstring drömde om
örnen, som sönderslet falken. Nu hade hon sett tvenne berg falla
på Siegfried och honom försvinna under deras spillror. »O afstå
ifrån denna jakt», så bad hon honom, »det hotar dig fördärf!»
Men Siegfried tröstade henne: »Hvem skulle vara min fiende, då
jag gjort alla godt?» Hvad hon fruktade, det visste hon ej, men
med tungt hjärta sade hon: »Att du går ifrån mig, gör mig
innerligt ondt!»
Jakten är slut, och Siegfried har nedlagt det mesta villebrådet.
Jägarna hafva blifvit törstiga af hettan, men något vin finnes ej
till hands, och Rhen är ej i närheten att lämna den efterlängtade
vederkvickelsen. Då vet Hagen råd; det finns en källa i skogen;
dit kunde man gå, säger han. Konung Günther med hela sitt
folk bröt upp till källan. Redan visar sig den lummiga linden,
vid hvars rötter den kyliga källådern porlar fram, då Hagen
säger: »Man har så mycket talat om, att ingen kan uppnå
Kriemhil-das man i snabblöpning. Månne han ville låta oss se det?» —
»Välan», svarade Siegfried, »låtom oss springa i kapp till källan!
Jag behåller min jaktdräkt på och äfven spjut ocli sköld, men I
kunnen lägga af edra kläder!» — Så skedde och löpningen
började; likt vilda pantrar sprungo Hagen och Günther genom
skogen, men Siegfried är långt förut och först på platsen. I lugn
aflade han nu svärd, båge och koger, ställde spjutet emot linden
och lade skölden bredvid källan. Men han ville ej dricka före
konungen utan väntar på denne. Denna vördsnadsfulla blyghet
skulle kosta honom lifvet. Günther kommer fram ocli dricker;
efter honom böjer sig äfven Siegfried ned till brunnen. Då
springer Hagen fram, bär hastigt undan hjältens vapen, men spjutet
behåller han i sin mordiska hand, och medan Siegfried ännu
insuger de sista dragen af det friska vattnet, stöter den vilde
Hagen hans eget spjut i hjältens rygg, hvarest korset betecknar den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
