Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Medeltidens hjälte- och riddartid - I. Ur sagorna om Siegfried och Roland - 2. Roland den tappres död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 449 –
hård). Hjälten drog det ur slidan, betraktade det sorgsen och med
tårar i ögonen samt sade: »O, du härliga, alltjämt lysande svärd,
du är prydt med en kedja af elfenben och med ett gyllene kors,
du bär Guds namn ingraveradt på din klinga, och du är begåfvadt
med alla ett godt svärds dygder. Men hvem skall hädanefter föra
dig till strid? Du har fällt många morer, och så ofta jag med dig
dödade en otrogen, tänkte jag på Gud och Kristus. Men nu skola
de otrogna själfva taga dig, och du måste tjäna dem!» När
Roland sade detta, ville han hellre förstöra sitt trogna svärd än
öfverlämna det åt morerna och han slog det af alla krafter emot
marmorstenen, men svärdet splittrade stenen utan att själf gå
sönder. Tre gånger försökte Roland bryta af det, men Durendal höll.
Nu tog han sitt horn och stötte med kraft däruti, på det att de
kristna, som möjligen ännu dolde sig uti skogen, skulle samlas
omkring honom; eller ock för att om några af dem, som redan
öfvergått bergen, till äfventyrs kunde höra signalen, de skulle återkomma
till honom och närvara vid hans död. Han blåste med sådan kraft
i hornet, så att det sprang i bitar, och senorna i hans hals brusto,
men själfve konung Karl, som var åtta mil därifrån, hörde det
väldiga ljudet, ty himlens änglar förde det framåt. Då ville Karl
genast vända om och bringa hjälp, men den onde Ganelon, hvilken
väl visste, hvad som inträffat, hindrade honom och sade: »Måhända
är Roland på jakt och kallar sitt följe att samlas, ty ofta stöter
han i hornet på det viset!»
Men Roland låg nu utsträckt på den gräsbevuxna marken, i
het feberglöd och längtade efter en dryck vatten. Då anlände en
frankisk krigare vid namn Balduin, som han bad om en dryck.
Balduin sökte länge efter en källa, men han träffade ej på någon,
och då han återvände och Roland redan låg i dödskampen, bad
han med honom och välsignade honom. Därpå satte han sig
skyndsamt upp på Rolands häst och ilade till den frankiska
hären, på det att några skulle återvända och hjältens lik ej falla i
morernas händer. När Karl erhöll denna underrättelse, blef han
Grube, Historien och sagan. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
