Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Medeltidens hjälte- och riddartid - II. Bilder ur korstågens historia - Gottfrid af Bouillon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 459 –
ut de motvilliga. Gottfrid delade sitt sista bröd med sin vän
Henrik af HacJie, men han förklarade äfven med en högtidlig ed, att
han blott såsom lik skulle utrymma Antiokia och aldrig, så länge
han lefde, uppgifva tåget till Jerusalem.
I detta bekymmersamma läge var räddning att vänta endast
i förnyandet af den nu försvunna hänförelsen. Blott då, så tycktes
det, kunde korsfararna återfå förtroendet till sig själfva, om de
litade på himlen. Präster och härförare bemödade sig därför att
genom berättelser om himmelska uppenbarelser och nådebevis
återuppväcka detta förtroende. Först hette det, att den helige
Ambrosius, fordom ärkebiskop af Milano, uppenbarat sig för en
italiensk präst och försäkrat honom, att korsfararna efter tre hårda
pröfvoår skulle eröfra Jerusalem och besegra alla otrogna.
Därefter berättade en annan präst, vid namn Stefan, att Kristus själf,
åtföljd af den heliga jungfrun och aposteln Petrus, visat sig för
och uppdragit åt honom att säga korsfararna, att de skulle
återvända till honom, så ville äfven han återvända till dem och inom
fem dagar hjälpa dem. Om redan genom dessa löften en stråle
af hopp upptändes i korsfararnas modfällda sinnen, så måste än
mera lysande verkningar visa sig, om någon relik kunde komma
i dagen, som betecknade strid och seger. Såsom en sådan relik
måste man betrakta den heliga lans, hvarmed den romerska
soldaten Longinus fordom genomborrat Frälsarens sida. Men på
det att den skulle kunna åstadkomma, hvad man önskade, måste
dess äkthet bevisas genom ett gudomligt uttalande och till och med
dess anträffande kunna betraktas såsom ett verk af gudomlig
uppenbarelse. Grefve Raimund af Toulouse var själen i detta företag.
En dag trädde en präst ur hans följe, vid namn Peter
Bartliolo-mäus, offentligt inför honom och biskop Ademar och berättade
följande: Upprepade gånger hade aposteln Andreas visat sig för
honom samt uppmanat honom att lämna den heliga lansen, hvilken
fanns i Antiokia och låg nedgräfd i Peterskyrkan nära högaltaret,
åt korsfararna och i första hand åt grefve Raimund, som Gud af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
