Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Medeltidens hjälte- och riddartid - II. Bilder ur korstågens historia - Jerusalems eröfring, den 15 juli 1099
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 467 –
eld. Fåfänga voro alla ansträngningar; murarnas fasthet och
turkarnas tapperhet tillintetgorde dem. Sålunda skred dagen framåt,
och de kristnas mod sjönk. Nära målet, tycktes det dem mera
aflägset än någonsin. Högt klagade de ädlaste riddare, att de icke
skulle blifva värdiga att intaga den heliga staden. Redan ville
många uppgifva striden och draga tillbaka de rykande
belägringstornen, redan viker hären i oordning tillbaka. I detta afgörande
ögonblick var det Gottfrid, som åter uppmuntrade de försagda och
hänförde dem till förnyade ansträngningar. Medan han arbetade
likt en simpel soldat och tillika utöfvade en härförares kall samt
jämte sin broder Eustachius steg upp på belägringstornets öfversta
del, varseblef han plötsligen på Oljoberget en riddargestalt i hvit
rustning, som svängde en klart strålande sköld och vinkade i
riktning åt den heliga staden. »Se där, en kerub med lågande svärd,
som Gud sändt oss till bistånd i striden!» så ropa alla i hänförelse,
och jublande störta de ånyo emot murarna. Det hjälper ej vidare,
att fienden söker skydda sina murar med ull- och halmsäckar, ej
att de stöta grofva bjälkar emot belägringstornen för att hålla
tillbaka eller förstöra dem; Gottfrid och hans krigare rycka ned
bjälkarna, och med brinnande pilar antända de ull- och halmsäckarna.
Nu uppstiga svarta rökmoln, och en häftig nordanvind drifver in
dem så tätt öfver staden, att fienden måste lämna murarna. Så
snart hertig Gottfrid märker detta, låter han den i andra våningen
på sitt belägringstorn befintliga fallbryggan falla ned på inuren.
Gottfrid är en af de första, som bestiga densamma, och honom följa
de andra. Tankred, normanden, och Robert af Flandern storma
Stefansporten, och under ropet: »Gud vill det! Gud vill det!»
intränga segrarna i staden.
5.
Knappt kunde man emellertid kalla dessa segrare ’kristna’,
som oemotståndligt trängde in i staden; så vildt och fruktansvärdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
