Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Medeltidens hjälte- och riddartid - II. Bilder ur korstågens historia - Bernhard af Clairvaux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 473 –
korståg kunde han ej förmås. Oroligheterna i Tyskland och Italien
gjorde hans närvaro nödvändig, och dessutom hade han redan
företagit en pilgrimsfärd till Jerusalem. Bernhard fann det oklokt
att nu ytterligare vara enträgen, utan öfverlämnade åt tidens och
exemplets dubbla makt att föra honom på andra tankar samt
företog under tiden på biskop Hermans af Konstanz råd en resa
till södra Tyskland. Ryktet om helighet gick före honom, och
hvarest han kom, hänförde han folket för det nya korståget.
Liksom i triumf reste han öfver Zürich, Basel och Strassburg och
därifrån på Rhen till Speier, hvarest Konrad jämte de anseddaste
tyska furstar och biskopar infunnit sig till en riksdag. Den 24
december anlände han till Speier och emottogs äfven här med stor
beundran. Konrad emotstod likväl alla uppmaningar, till dess
han slutligen vanns genom öfverraskning. Tredjedag jul predikade
Bernhard i högmässan, men plötsligen afbröt han emot all vana
den heliga förrättningen genom att uppmana hela församlingen
till strid för den heliga grafven. Därpå riktade han sitt tal
omedelbart till konungen och framställde för hans ögon den yttersta
domen och liuru Kristus då skulle säga till honom: »Människa,
allt godt, jag kunde göra dig, har jag gjort! Af mig erhöll du
glans och härlighet, bekom du rikedom, vishet, manligt mod och
kroppskrafter, och hvad har du gjort för mig?» — Vid dessa ord
kunde Konrad ej längre behärska sig. Öfverväldigad af sina
känslor, afbröt han abboten med tårar och suckar. »Ack», utropade
han, »jag erkänner den gudomliga nådens välgärningar och vill
ej befinnas otacksam. Jag är beredd att tjäna honom!» —
Jublande af glädje uppstämde församlingen nu en lofsång; konungen
framträdde till altaret, Bernhard betecknade honom med korset
och räckte honom det banér, han skulle bära i det heliga kriget.
Nu tvekade ej heller de tyska furstarna längre, hvilka hittills
envist vägrat att deltaga i tåget. De emottogo korset, och ibland
dem var äfven konungens unge brorson, Fredrik, vid denna tid
hertig af Schwaben och sedermera såsom konung kallad ’Barbarossa’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
