Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Medeltidens hjälte- och riddartid - III. Ridderliga hjältar - Bertrand du Guesclin - Jungfrun af Orleans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 488 –
dade till för att lägga sig emellan, men Bertrand sade dem, att de
hade alls ingen rätt att hindra honom, äfven om han ville taga
sin motståndares lif. Slutligen släppte han honom lös men så
vanställd, att ingen kände igen honom. Alla lyckönskade Bertrand,
och hertigen af Lancaster dömde riddaren af Canterbury att böta
den summa, han begärt såsom lösen för Olivier du Guesclin.
Jungfrun af Orleans.
1429.
1.
Hennes rätta namn var Johanna eller Jeanne d’Arc. Hon var
född i bvn Domremi vid Vaucouleurs i västra delen af Lothringen
omkring år 1412. Hennes föräldrar voro simpelt bondfolk och
föga bemedlade men åtnjöto anseende för arbetsamhet, redlighet
och fromhet. Hon uppfostrades af dem till allt godt; hennes
moder lärde henne ’Fader vår’, ’Ave Maria’ och trosbekännelsen, men
hvarken att läsa eller skrifva. Hon deltog i alla
landtmanna-göromål med all flit; hon spann, skötte plogen, vallade boskapen
och passade hästarna. Liksom hennes flit så berömmes äfven
hennes saktmod, människokärlek och gudsfruktan. Hon vårdade
sjuka, var hjälpsam emot de fattiga, gick dagligen i kyrkan och
tog ofta nattvarden. Därjämte yppade sig äfven hennes anlag för
svärmeri. I byns närhet stod en ovanligt stor och vacker bok,
som enligt en gammal saga var omgifven af féer, och i trädets
närhet var en lika märkvärdig källa. Här plägade hon ofta sjunga
och dansa jämte sina lekkamrater under de vackra sommarnätterna,
men efter sitt 13 år undvek hon sång och dans och lefde mera
sluten för sig själf samt så ifrigt sysselsatt med andaktsöfningar,
att hon ådrog sig sina jämnårigas löje. Änglar och helgon
uppenbarade sig ifrån denna tid för henne, såsom hon sedermera själf
berättade, och när hon bad andäktigt, kunde hon alltid vara viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
