Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Medeltidens hjälte- och riddartid - III. Ridderliga hjältar - Jungfrun af Orleans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 494 –
hon dit, ocli medan besättningen gjorde ett utfall från ena sidan,
införde hon lyckligt på den andra en mängd lifsmedel i staden,
hvarest hon själf blef emottagen såsom en räddarinna ifrån himlen.
Den 4 maj, då en ny tillförsel väntades, ryckte hon ut jämte
grefven af Dunois, och obehindradt framträngde tåget mellan tvenne
engelska skansar. Nu uppflammade fransmännens mod, och de
gjorde oförskräckta anfall emot fiendens förskansningar, hvilka
lyckades, och engelsmännen förlorade den ena efter den andra af
sina skansar. Därpå utkämpades en afgörande drabbning,
hvarvid engelsmännen ledo så stora förluster, att de nödgades
upphäfva belägringen af Orleans.
5.
Sålunda var det första, Johanna, hvilken nu erhöll namnet
Jungfrun af Orleans, lofvat, lyckligt fullbordadt; nu återstod att
lösa den andra och mycket svårare uppgiften eller att föra
konungen till Rheims att krönas. Dessförinnan måste inånga svåra
strider utkämpas. Fransmännen hade vunnit ny tillförsikt,
eröfrade staden Jargeau, hvarest den engelska generalen Suffolk
tillfångatogs, och slogo den 18 juni den engelska hären vid byn Patai,
hvarest den tappre Talbot föll i deras händer. Öfverallt, hvarest
striden var hetast, visade sig jungfrun och ingaf sina krigare nytt
mod, men engelsmännen blefvo nedslagna och trodde sig strida
emot ett spöke ifrån afgrunden. Ännu var emellertid Rheims i
fiendernas händer och hela den långa vägen dit uppfylld af
engelsmän. Likväl vågade fransmännen det, som syntes omöjligt, och
Karl, hvilken eljest i slapphet höll sig fjärran ifrån
krigsskådeplatsen ställde sig nu själf i spetsen för sin här och bröt upp till
kröningsstaden. De af engelsmännen besatta städerna på vägen
dit blefvo samtliga belägrade och underkastade sig utan svärdsslag.
I Rheims utjagade invånarna själfva den engelska besättningen
och sände stadens nycklar Karl tillmötes. I triumf liöll konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
