Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Medeltidens hjälte- och riddartid - III. Ridderliga hjältar - Jungfrun af Orleans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 498 –
läste för henne, och därpå underteckna sin afsvärjelse med ett
kors. Sedan blef hon återförd till sitt fängelse, hvarest hon skulle
förblifva för alltid vid vatten och bröd. Detta var emellertid icke
nog för hennes omänskliga förföljare, utan hon skulle äfven lida
en plågsam död, och det blef dem lätt att bringa det därhän.
Johanna hade vid sin afsägelse äfven måst lofva att aldrig vidare
bära manskläder, men man hade, förmodligen för att locka henne
till otrohet emot detta löfte, inlagt sådana i hennes fängelse. Då
hon nu iklädde sig dessa för att undgå soldaternas skamliga
närgångenhet, så ansågs detta såsom ett återfall i hennes forna kätteri,
och hon dömdes ånyo till döden på bålet. Vid underrättelse härom
skrek hon till af förfäran, jämrade sig och klagade öfver att blifva
behandlad så grymt, men det var äfven den enda svaghet, hennes
naturliga kärlek till lifvet aftvang henne. Snart återvände hennes
fasta tro och mod och förhärligade hennes smäleksfulla död. Den
30 maj 1431 fördes hon med en mössa på hufvudet, hvarpå
orden: ’Affällig och kättersk!’ stodo att läsa, till gamla torget i Rouen
och öfverlämnades i den världsliga rättvisans händer. På vägen
till bålet sade hon till sina följeslagare: »Ännu i dag skall jag
genom Guds nåd vara i paradiset!» — Blott långsamt lät man lågorna
närma sig henne för att öka hennes dödskval; ännu länge hörde
man, huru hon anropade helgonen, och namnet ’Jesus’ var det
sista, man förnam. Sannolikt kände hon, hvad skalden låter henne
säga: »Kort smärtan är, men fröjden varar evigt!» Hennes aska
ströddes i Seinen, så att hennes minne skulle utplånas för alltid.
Men ur den djupa förnedringen höjde sig hennes namn och värf
i ärofull hågkomst. Tjugofyra år efter hennes död lyckades
hennes anhöriga hos påfven Calixtus III utverka en pröfning af
processen. Vid den undersökning, som med anledning häraf
verkställdes, kom de dåliga domarnas orätta tillvägagående i dagen.
Hon blef därpå (1456) visserligen icke förklarad för helgon men
oskyldig, oförtjänt af straffet och rättroende. Nu föranstaltades
till hennes ära högtidliga processioner i Rouen, och på platsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
