Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Medeltida kultur - III. De tyska städerna vid slutet af trettonde århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 530 -
höjden. Kölns äldsta vapen var aposteln Petrus, sittande på en
stol med de heliga nycklarna; Magdeburg hade sedan urgamla tider
en jungfru, som sväfvade öfver stadens torn; Worms’ vapen hade
en lindorm, hvilket måhända tyder på draken, som dödades af
Siegfried. Hamburg och flera andra städer valde en stadsport med
tre torn; björnen i Berlins äldsta vapen går upprätt till anfall och
bär hvarken kedja eller halsband.
Inom städernas dystra murar trifdes äfven glädjen vid sidan
af borgarnas allvarliga sysslor. Sålunda idkades sång och
strängaspel och utbildade sig enligt tidens sed äfven de i skrå och skola.
Många af Tysklands städer voro uppfyllda af spelmän. De
brukliga instrumenten voro violin (’Fiedel’, fedla) harpa, pipor och
sinkor (ett slags trumpet). De gamla hjältesagorna sattes i sång
och utgjorde det förnämsta ämnet för tidens diktkonst. Äfven för
naturens skönhet hade de mörka städernas invånare sinne, och
öfverallt i hela Tyskland firades vårens fest med glädje och fröjd
och dans ute i det fria. Man tänkte sig A-intern såsom en elak
jätte ocli sommaren såsom en mild men därjämte kraftfull yngling,
hvilken beväpnad begaf sig till skogen för att uppsöka och
öfverväldiga den hatade motståndaren. Vid vårens fest sändes därför
en gosse föreställande solens gud jämte sina kamrater till skogen.
Han bar kransar af blad och blommor omkring hufvud, bröst och
skuldror och återvände under jubel efter en i skogen låtsad strid
såsom segrare. Till bevis på segern buro hans följeslagare gröna
björkkvistar. Därefter upprestes ett högt, afbarkadt träd med grön
krona, och dagen tillbragtes under allehanda kroppsöfningar, lekar,
dans och sång. Denna sed hade kommit till städerna ifrån
landsbygden med de bönder, som blefvo borgare, och öfvergick vid 14:e
århundradets slut i skyttegillenas fester. Här och hvar höllo
äfven rådsherrarna en majridt i samband med en högtidlig mönstring
af det vapenföra folket. På den första vackra majdag, då naturen
stod i sin friska vårskrud, redo de ståtligt utstyrda herrarna med
sin yngste ledamot i spetsen och före honom en vacker bekransad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
