Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Medeltida kultur - VI. Medeltidens skaldekonst - Mästersångarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 549 –
3.
Sedan Mikael Behaim föredragit sin sång, lämnade granskarna
sin plats. Den förste ibland dem framträdde till Nunnenbeck och
hängde under en smickrande lyckönskan Davidsvinsten omkring
hans hals, och den andre prydde Behaims hufvud med kransen,
som anstod honom väl. Dessa pris voro likväl inga gåfvor utan
blott utmärkelsetecken för dagen. Festen i kyrkan var nu slut,
och alla trängde sig med uppriktigt deltagande omkring pristagarna
för att med glädje trycka deras händer. Äfven jag kunde ej neka
mig nöjet att högt uttala min tacksamhet mot den konsterfarne
Behaim. Hans Sachs stod i närheten och tilltalade mig nu samt
förnyade vår bekantskap. Jag beklagade, att jag icke haft lyckan
att få höra honom och att jag måste lämna Nürnberg utan att
hafva fått höra andra sånger af honom än dem, ban uppläst för
mig på gatan, då jag varit föga i stånd att uppfatta dem. »Käre
Herr Heller», sade han, »kom med mig till härberget, och jag skall
tillfredsställa er önskan», hvarpå han tog min arm och ledsagade
mig ur kyrkan.
Det var bruket, att mästersångarna, särdeles de yngre, efter
festskolan begåfvo sig till ett närbeläget värdshus, hvarest en lika
glad och otvungen stämning härskade som i kyrkan heligt allvar.
Här dracks vin, som den ene såsom plikt, likt mäster Kothner,
den andre för hederns skull måste bestå, såsom nu mäster
Behaim, hvilken första gången vunnit pris. Denna dag spenderades
fem mått vin. Mästersångarna, vid pass sexton till antalet,
begåfvo sig parvis efter hvarandra ifrån kyrkan till värdshuset. Den
bekransade Behaim öppnade tåget. Han hade skyldighet att
upprätthålla ordningen, och alla måste lyda honom. Gästernas
prydliga yttre stod i en egendomlig kontrast emot deras festlokal, hvilken
både in- och utvändigt var nedrökt och förfallen. Möbleringen i
det långa rummet utgjordes endast af grofva bord och stolar, lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
