Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Materialistisk och annan historieuppfattning - II. Politisk och annan historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLITISK OCH ANNAN HISTORIA
27
pet, jämte många andra, skjutas fram eller tillbaka
allt efter den roll de på ganska objektiva grunder
kunna visas ha spelat för att göra om människorna
och deras samhällen.
Låt mig belysa tankegången med ett något fylligare
exempel, som icke hänför sig till Sveriges utan till
Västerlandets allmänna historia sedan antiken. Varje
historiebildad läsare torde förstå vad jag vill skjuta
tillbaka, när här påpekas vad som bör skjutas fram.
Frågar man vad grekerna ha betytt för att skapa de
västerländska människorna, så är det så ofantligt
mycket att man väl kan stanna i tvekan om vad som
har varit viktigast. Det förefaller dock ganska klart
att detta icke har legat på det politiska planet, så
mycket också detta än må ha betytt, utan i stället på
tänkandets område. Först med grekerna uppstod den
moderna människan, som söker förstå den tillvaro där
hon är satt; det finns mycket litet om ens något i
historien som har varit viktigare eller mer centralt.
Orienteringen av Greklands historia är därmed antydd.
När man sedan kommer till romarna, blir det ännu
lättare att ange vad som behöver ställas i
medelpunkten. Det är i detta fall nästan rent politiskt ■— i andlig
måtto var ju romarnas insats nästan häpnadsväckande
torftig —■ nämligen uppkomsten av universalstaten,
utgångspunkten för all politisk utveckling i Västerlandet
allt sedan dess, och den sida därav som heter den
romerska rätten; ”därpå känns romarn igen”, för att
tala med Tegnér. Med Medeltiden få kyrkan och
kristendomen en plats i förloppet så som aldrig förr eller
senare; kyrkan blir bärare av det klassiska arvet, icke
minst på det politiska området, och ger samtidigt mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
