Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samhällshistoria och statistik - Prövning av konkreta fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRÖVNING AV KONKRETA FALL
51
Det är lätt att visa hur medvetna kritiska iakttagare
voro om sin okunnighet och hur väldiga misstag som
å andra sidan begingos t.o.m. av personer i ansvarig
ställning och med långt mer än genomsnittlig
begåvning. Här några godtyckligt valda exempel därpå.
Den totala folkmängden är som sagt i verkligheten
aldrig lätt att fastställa ens på ett ungefär. En av den
officiella svenska befolkningsstatistikens grundläggare,
matematikern Pehr Elvius, skrev t.ex. uppriktigt och
träffande i Vetenskapsakademiens handlingar år 1744
— när denna statistik, världens äldsta, ännu inskränkte
sig till tämligen ofullständiga uppgifter om antalet
födda och döda — att man ”utav barnens antal, som
årligen födas över hela riket, något när [skulle] kunna
sluta hur folkrikt landet måste vara, som eljest icke
utan stor svårighet lät sig göra”.
Men också om den totala folkmängden var okänd,
kunde man åtminstone föreställa sig att folk allmänt
kände till i vilken riktning folkmängden förändrades,
d.v.s. om den till- eller avtog. I verkligheten tog man
emellertid här fel i nästan förbluffande grad. Ända tills
David Hume i sin stora essay On the Populousness of
Ancient Nations (1751—52) klargjorde sammanhangen,
var den allmänna meningen överallt, att folkmängden
hade minskats allt sedan antiken. Ännu mer
karakteristiskt är det att man exempelvis i England ända till
1700-talets slut var bergfast övertygad om att landets
folkmängd befann sig i ständig nedgång; det kom till
uttryck i offentliga uttalanden t.o.m. från landets
främsta statsmän, sådana som den äldre William Pitt
(lord Chatham) och lord Shelburne. Att man kunde
föreställa sig hur den stora industriella revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
