Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den svenska järnhanteringens ekonomiska historia i fågelperspektiv - Bergshanteringens förelöpare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej på malm bruten ur berget utan använde som
utgångspunkt sjö- och myrmalm, som naturligtvis var
helt annorlunda lätt åtkomlig än bergmalmen och ej
kan ha ställt några anspråk på ekonomisk
organisation. Sjö- och myrmalmerna uppstå genom utfällningar
i vattnet på kemisk och biokemisk väg och ha bl.a.
fördelen att automatiskt växa till, kanske t.o.m. i
snabbare takt i samma mån som förråden tas i anspråk.
Vid sidan av malmen krävdes givetvis för
järntillverkning bränsletillgångar, och de nyttjades främst i
form av ved; med skogarnas stora utbredning på denna
tid kan man icke finna tecken till att
bränsleförsörjningen skulle ha varit geografiskt begränsad, och då
blev följden också att den saknade inverkan på
lokaliseringen. Vad därnäst beträffar den tredje bland de
viktiga produktionsförutsättningarna utanför
människan själv, nämligen kraften, förefalla bevarade rester
av förhistoriska ugnar visa att man i många fall
överhuvudtaget ej använde bläster och därför ej hade
behov av annan kraft än vindens, medan hand- eller
fotbläster förmodligen var vad som därnäst kom i
fråga och som uppenbarligen lika litet som frånvaro
av bläster krävde kraftkällor utanför människan själv.
Slutligen vann dock den vattendrivna blästern
småningom terräng och ändrade då situationen.
Det ligger närmast till hands att antaga att
lokaliseringen dessförinnan skulle ha bestämts av
utgångsmaterialet, malmen. Sjö- och myrmalmer förekomma
i många landskap men äro framför allt tillfinnandes
i Småland (jämte Syd-Halland) samt därnäst i
Värmland, Dalarna och Gästrikland. Det egendomliga är
emellertid att de äldsta lämningarnas fördelning ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
