Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Europas kopparmarknad och den svenska kopparen - II. 1600-talets kopparmarknad - Kopparmarknaden och Sveriges plats däri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
EUROPAS KOPPARMARKNAD
hela det övriga 1600-talet hög fastän i sig själv ganska
måttlig siffra, 150 å 200 ton.
För Sveriges del har man källor av enastående
tillförlitlighet, vad produktionen beträffar, nämligen
Bergskollegii tillverkningslängder, som fr.o.m. 1623 ej
saknas för mer än tre år och fr.o.m. 1630 ej saknas
för ett enda. Det är naturligtvis en huvudfråga, hur
längdernas resultat ställde sig i förhållande till Europas
övriga försörjning. Lägger man femårsmedeltal till
grund, började produktionen på 1620- och 1630-talen
med 1 400 å 1 600 ton och steg sedan till sitt maximum
1646/55, som var 2 100 ton; toppåret 1650 låg ännu
mycket högre, nämligen nästan jämt vid 3 000 ton, men
det var exceptionellt. Därefter inträdde en regress som
emellertid ej blev stor före ett ryktbart ras i Falu
gruva eller Stora Kopparberg 1687; siffrorna kunna
sättas till 1 600 å 1 900 ton. Den därpå följande
nedgången fram till år 1715 blev däremot mycket
avsevärd, nämligen ned till 1 200 ton som lägsta
femårsmedeltal. Ej ens därvid stannade det, utan det stora
nordiska krigets sista femårsmedeltal 1716/20 låg
under 1 000 ton, mindre än hälften av siffran omkring
1600-talets mitt.
Det framgår utan vidare hur dominerande dessa
svenska resultat voro i förhållande till Europas hela
kopparförsörjning. Vad 2 100 ton betydde i förhållande
till övriga länder under 1600-talets första hälft kan
visserligen ej avgöras, men de ungerska verken gåvo
då mindre än de skulle komma att göra på Odhelius’
tid, och någon eller åtminstone någon nämnvärd
japansk tillförsel kom då ej i fråga, så att Europas
övriga försörjning svårligen kan ha varit mer än 1 000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
