- Project Runeberg -  Historiska upplysningar om svenska och norska arméernas regementer och kårer jämte flottorna /
88

(1867-1868) [MARC] Author: Harald Oscar Prytz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88

allra först handgemänget. Snart kom äfven fiendens -:
högra flygel för att taga del i stridstumlet och slutligen
äfven dess fotfolk. Lyckligtvis var fältet så trångt att
fienden blef hoppackad på flera ställen och kunde till-
följe deraf icke utveckla hela sin styrka, i hvilket fall
svenskarne ofelbart blifvit krossade. Detta hade sannolikt
det oaktadt inträffat, om ej just i nödens stund faält-
marskalk Lessle ankommit med infanteriet, jemte åt-
följande artilleri och 5 sqvadroner ryttare. Nu lifvades
åter modet hos den nödställda högra flygeln. Emeller-
tid syntes i alla fall dennas undergång klar, då på
en gång vid solnedgången såväl andra treffen, som
de återstående reservtrupperne, kommo till hjelp, un-
der det att venstra flygeln under generallöjtnant King
och generalmajor Stålhandske, föll fienden i ryggen.
Nattens inbrott slutade striden, hvilken skulle blifvit
fortsatt af svenskarne följande dag om ej de kejserlige
dragit sig undan i skydd af mörkret. Svenskarnes för-
lust utgjordes af 3400 man, deraf öfver 1800 kommo
å kavalleriet och hufvudsakligen på högra flygeln i
örsta treffen, som vid slagets början räknade omkring
3500 man och som under sjelfva striden förnyade gånger
fördes i elden, dervid många af det högre befalet stu-
pade. Af de sqvadroner, som stodo ytterst till höger,
(uplänningar, östgötar och finnar, tillsammans 1400 man)
återstodo endast 400 man. Öfverstelöjtnant Gadau blef
svårt sårad. Denne tappre officer frös sedermera ihjäl, jemte
’ många andra, en natt utanför staden Schwerin, hvars
hertig vägrade att insläppa de sårade svenskar som blifvit
ditförde. Fienden förlorade på slagfältet vid Wittstock om-
kring 5000 döde och sårade, och under flykten större delen
af sitt fotfolk, som dels nedhöggs, dels tillfångatogs. Allt
artilleri och all tross, jemte en mängd fanor föllo i
segervinnarnes händer. Södermanlands ryttare, som ej
synes hafva deltagit i slaget, hade förmodligen blifvit
någonstädes qvarlemnade såsom garnison. De omtalas
sedermera, 1637, bland de trupper, som fältmarskalk
Wrangel »skulle kunna» draga ur garnisonerna, för att
förstärka den illa ansatte Banér vid Torgau, samt del-
togo sålunda på sommaren, afkommenderade öfverstelöjt-
nant Schulman i Banérs vackra marsch från sistnämnde
ställe till Hinter-Pommern. Tvenne kompanier Söder-
manlands ryttare hade blifvit öfverskickade från Sverige
om våren 1636, Hvad Uplänningarne beträffar, tyckes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:09:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hisvnoarme/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free