Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
bindelsen kunde underhållas med Seeland. Carl insåg
nogsamt hvad följderna skulle blifva af en täflan under
sådana omständigheter och brann derföre af begär att
genom strid göra slut på eländet innan arméen blef helt
och hållet upprifven. Alla försök att passera ån hade
hittills varit fruktlösa och tiden hade förflutit under fö-
rande af det s. k. lilla kriget, med omvexlande lycka
på båda sidor, då ändtligen med December månads in-
- gång det började frysa och ån lägga sig. Isen blef nu
noggrannt undersökt under loppet af några dagar, samt
befanns tillräckligt stark, hvarföre konungen beslöt att
våga öfvergången natten mellan den 3 oeh 4 December
1676. Tillfölje häraf uppställdes arméen den 3 på aftonen.
Sedan konungen ridit längs lederna och talat till hvarje
regemente särskildt några ord, gaf han befallning att an-
träda marschen. Denna skedde kl. 2 på morgonen ur
högra flanken, samt på 6 kolonner, af hvilka kavalleriet
bildade de 4 yttersta till venster och fotfolket de tvenne
högra. Kl. 4 hade samtlige trupper förbi stora Harrie
kommit öfver Käflinge-å och uppställde sig derpå i slag-
ordning, enligt hvilken lifregementet, nu 5 sqvadroner,
stod närmast till venster om drabanterna i högra flygelns
första treffen, der Carl XI, Ascheberg och generallöjtnant
v. Fersen, samt stundom äfven öfverbefälhafvaren, faält-
marskalk Helmfelt befunno sig. Svenska arméens hela
styrka var omkring 7000 man, deraf 5000 ryttare och 2000
infanterister. Fältropet var »med Guds hjelp» och som
fälttecken begagnades en halmviska i hatten. Danskarne
hade omkring 13 a 14000 man med 56 artilleripjeser (sven-
skarne endast 8 sådana). Deras fältrop var: »Hilf Jesus,»
och fälttecknet en hvit papperslapp på hatten. Venstra
flygeln fördes af Konung Christian V personligen, och
den högra af hans närmaste man i befälet, general Ahrens-
dorf, midten kommenderade generallöjtnant Bauditz.
Carl XI:s afsigt var att kringgå fiendens venstra fly-
gel, hvilket denne likväl sökte hindra genom en marsch
ur venstra flanken och hvardera hären skyndade sig
nu att före den andra uppnå Lund och den beherrskande
Helgonabacken.
Främst af de svenska trupperna trafvade den högra
flygeln och med denna den 21-årige konungen, fast
besluten att segra eller dö för sin rättmätiga sak.
Klockan närmare 9 sammanträffade de båda arméer-
nas förtrafvar och nu börjades den blodiga leken —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
