Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
punkt utan att blifva afgörande; Olthoft sårades och
hans bataljon råkade derigenom något i förvirring, men
den framryckte snart ånyo och stormade tillsammans
med kronobergarne ett af fiendens verk, som togs med
bajonetten. Härigenom afgjordes striden. Regementet för-
lorade i denna ganska blodiga affär 2:ne officerare dödskjut-
ne, neml. kapten Gyllenkrook och löjtnant Nisbeth, samt
2:ne sårade, hvaraf den ene, löjtnant Wallander, kort efter
afled. Öfverstelöjtnant Jernfeltz, äfvensom major Nisbeth,
hvilken sednare förde avantgardet, nämndes med utmär-
kelse. Ryssarnes förlust uppgick till ett par hundrade
man. Efter att hafva något förföljt fienden, slog Pauli
den 21 läger vid Werelä slätt och qvarlåg der till freds-
slutet den 14 Augusti 1790.
Med östgöta kavalleriregemente, som afsutit, förena-
des år 1791 fotfolket till en »lifgrenadierbrigad», under
en gemensam chef och kallades »lifgrenadier-regementets
rothållsdivision» under det att det förra fick namn af
»rusthållsdivision». Den första gemensamma chefen för
hela brigaden var Nirs FREDRIK JERNFELTZ från år 1791.
Hans efterträdare blefvo: år 1798 friherre FABIAN WREDE,
år 1808 ANDERS FREDRIK SKÖLDEBRAND och år 1811 grefve
GustAr FREDRIK MÖRNER. Särskilt befäl öfver rothålls-
divisionen hade samtidigt öfverstelöjtnant CARL VON ÖLT-
HOFF, från år 1791, OTTO REINHOLD MÖLLERSVÄRD från år
1798, grefve GustAF FREDRIK MÖRNER från år 1802, fri-
herre JOHAN GusTAF BANÉR från år 1811 och friherre
CARL MELCHER STRÖMFELT från år 1812.
Bland de trupper, som år 1805 blifvit öfverförda
till Pommern, befunno sig äfven mot slutet af året de
båda rothållsbataljonerna, kommenderade af öfverste G.
Mörner. De deltogo i arméens tåg till Elben och Lauen-
burg, der vinterqvarter intogos och sedermera följande
år tillbaka till Pommern. I början af September 1806
fingo lifgrenadierbataljonerne åter marschera till Lauen-
burg för att förstärka dervarande afdelning, hvaraf en
del återkallades. Hela styrkan ställdes under öfverste
Morians befäl.
Då preussiske generalen Bläöcher, efter bataljerna vid
Jena och Auerstädt, förföljdes af fransmännen in på lauen-
burgska området, måste äfven de dervarande svenska
trupperna skynda sig undan. Vagen till Stralsund var
för dem stängd, hvarföre öfverste Morian i stället beslöt
att kasta sig in i Lubeck, för att derifrån sjöledes komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
