Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom denna rigtning, hvars magt nästan hvarje ädlare
personlighet fått erfara, försättes menniskan i frestelse
och strid, och utgången jderaf bestämmer vanligen for
lifvet hennes verkliga värde och förmåga att med trohet
sluta sig intill mensklighetens högre * gemensamma
verksamhet. Hon måste genomgå tviflets skärseld och, endast
med villkor att hon derutur utgår renad och utrustad med
den andliga visshetens och trohetens nyfödda kraft, blir
hon verkligt fri oeh stark att uthärda i den strid med
verlden och tiden, som är henne förelagd. Men genom
denna inåt rigtade frisinnighet, får ynglingen en
benägenhet, att häda hvad hans fäder vördat, hvilken stundom
framträder såsom lättsinnigt hån, stundom såsom fanatiskt
hat och, ehuru det sédnare har en mörkare skepnad, är
det dock mångeh gång både af djupare och bättre
betydelse, emedan det ofta har sin rot i verklig och stark
vördnad för det heliga sjelft , hvars väsende synes
för-dunkladt och kränkt af den traditionella formen af dess
föreställning. I afseende på detta ynglingens förhållande
till de traditionella föreställningarne om det heliga och
som ej blott för honom sjelf utan äfven för
mensklighe-ten i allmänhet är ytterst vådligt, är det för alla, som
hafva hans uppfostran och vård om händer, af högsta
vigt att i hela dess djupa och vidsträckta betydelse
uppfatta den heliga varningen att bokstafven dödar men
anden gör lefvande. ’Den character af vacklande och
svaghet hos det heligas tro, och det mörker, som för den
sträfvande tanken hindrar dess åskådning, hvilka begge
äro så vanliga hos den moderna bildningens män, hafva
utan tvifvel till betydlig del sin grund deruti, att man
vid meddelandet af dess begrepp för mycket förtröstat på
bokstafven och alldeles för flitigt gjort bruk af dess
dödande eller åtminstone förlamande inflytelse.
Om sinnligheten och frisinnigheten fullständigt
skul-fö utgöra uugdomeus väsendtliga character, skulle påslå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
