Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord och Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och förädlar denna, liksom det å andra sidan just är genom att
inför-lifva sig med känslan, som natardriflen storas till passion,
hvilken derföre sä ofta blifvit med känslan förvexlad. Viljan är
sjelf-medvetandets förhållande till handlingen. Hennes frihet består i
oberoende af natardrifterna och lydnad för det gudomliga, hvilket
uttalar sig genom samvetet Då geuom förståndets verksamhet det
concreta uppläses och det allmänna framträder, så anser Hwasser
förståndet vara i visst afseende analogt med neutralisationen inom
den kroppsliga lifsprocessen. Förståndet uppfattas af honom endast
såsom den negativa sidan af begreppsbildningen. Speculationen är
vid begreppets uppkomst det positiva och utgår omedelbart ur idéen,
hvilken ej kan framträda ren, utan blott under begreppets form.
Genom känslan, viljan och förståndet uttalar sig det individuela
eller subjectiviteten. Mellan denna och det objectiva eller det
verkliga finnes en motsats, som menniskan säker äfvervinna genom att
besegra det senare. När subjectiviteten härigenom blir herrskande,
uppkommer subjectivismen, som kan framträda i trenne olika
verlds-åsigter, nämligen i rationalism, som yrkar, att förståndet är
centrum i menniskans andliga lif och att från detta all kraft, så i
handling som föreställning, bär utgå; i liberalism, som yrkar
viljans emancipation från alla band, och i sentimentalism, som yrkar
känslans makt såsom ett medel att förädla naturdriften och finner
i njutningsbegäret menniskans hägsta goda. Dessa åsigter, som icke
sällan råkat i strid med hvarandra, hafva dock ofta gjort
gemensam sak emot samhällsinrättningen och åtföljas hvar och en af sin
motsvarande passion: hägmodet, herrsklystnaden och vällustea Det
andliga medvetandet, menniskonaturens egentliga criterium, hvilket
Hwasser äfven kallar det activa, det positiva i medvetandet, är
medvetandet om Gud, om det Heliga, det Eviga, hvilket Hwasser icke
förvexlar med det oförgängliga. Det eviga är icke tidens motsats
utan hennes grund, liksom det äfven är grunden till allt, som inom
tiden och rummet existerar. Det andliga medvetandet har en
passiv och en activ utvecklingsform. Den förra uppenbarar sig
huf-vudsakligen inom känslans område såsom tro, inom viljan såsom .
samvete och inom förståndet såsom förnuft Den religiäsa tron är
nädvändigt förenad med värdnad, fromhet och bjertats renhet Hon
utgär frihetens egentliga grund; ty det är hon som äfvervinner
verlden. Hon har under olika tidehvarf uppträdt under trenne
former: mythisk, mystisk och metaphysisk, allt efter som hon
införlif-vat sig med prosopopéen, genomträngt känslan eller sträfvat att i
ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
