Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - I. Betraktelser och bekännelser vid min hustrus graf. Ett fragment af min lefnads saga (1852)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och andra författare, dem jag sjelf vid samma tid läste. Zetterström
var väl en ganska lärd man, men en svag tänkare, och de öfriga
förtjena icke att såsom lärare nämnas, deremot var det tvenne
utländske författare, hvilka hos mig framkallade den djupa väckelse,
som bör utgå ifrån läraren. Den förnämste af dessa var den för
mig oförgätlige Reil, hvilkens namn jag aldrig utan en djup känsla
af vördnad och kärlek kan nämna, och den andre var
physio-logen Bichat, i synnerhet genom sin lilla afhandling: Becherches
sur la vie et la mort Jag var icke då och är ännu mindre nu
någon anhängare af dessa utmärkta mäns meningar, men de gåfvo
åt min tankeutveckling en djupare väckelse, än den jag af någon
annan erfarit, icke en gång af Sydenham och Walter Scott af
hvilka jag i sjelfva verket lärt mera, men jag gjorde deras
bekantskap först i en mognare ålder, och sedan ungdomskänslans rörlighet
hade något stadgat sig.
Min erfarenhet så väl inom mitt blifvande yrke som af
verl-den i allmänhet var mycket inskränkt så godt som ingen. Men
huru förhöll det sig med mitt innersta vid denna vigtiga tidpunkt
af mitt lif? Hvad var jag och hvad kunde jag blifva? Hvilka voro
mina önskningar, mina föresatser, mina förhoppningar?
Jag har anledning att tacka Gud för vissa natursgåfvor, dem
han med verklig frikostighet skänkt mig, och dem jag, ehuru jag
erkänner mig hafva uträttat ganska litet i verlden, dock med from
flit vårdat och sökt efter förmåga utveckla. Jag har verkligen
ifrån böljan haft ett naturligen välvilligt hjerta. Harmens, hatets
och hämndens böjelser hafva väl stundom, såsom starka skuggor,
dragit fram genom min själ, men oaktadt de för tillfället föranledt
häftiga utbrott af en uppretad känsla, hafva de dock icke i mitt
inre rotfästat sig och alltid, så länge de der dröjt, förorsakat mig
ett djupt, ytterligt plågsamt lidande. Jag kan nu vid återblicken
på min förflutna leihad säga med öfvertygelse, det jag vördat det
sanna, älskat det goda och velat det rätta, och denna min
sinnesstämning har icke varit slapp, utan verkligt nitfull, stundom ända
till enthusiasm, och i pröfningens stunder har jag icke skytt
tillbaka för de uppoffringar den fordrat. Uti intellectuellt afseende
har min förmåga både af iakttagelse och af reflexion varit
temli-gen svag, men i stället har min positiva tankekraft, min förmåga
af sjelfständig meditation och ursprunglig tankeutveckling varit
verkligen stark, till och med rik. Genom den har jag vunnit det
dyrbaraste jag nu eger, en fri, af alla andra slags meningar, de må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
