Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - I. Betraktelser och bekännelser vid min hustrus graf. Ett fragment af min lefnads saga (1852)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
perfectionnée, c’est dans la médecine, qu’il faut en chercher les moyens.»
Dessa ord grepo mig djupt och jag grubblade mycket på deras
omfattande och sublima tanke. Min öfvertygelse närdes och
bekräftades deraf; den har sedan tillväxt genom hela min leihad och består
der-uti, att medicinen, ehuru dess vetenskapliga innehåll ännu är för
ofullkomligt utveckladt att kunna med någon bestämmande kraft
ingripa i culturens högre lif, dock utgör en stark och djup rot,
ur hvilken företrädesvis den vishet kan i framtiden vexa upp, som
skall förmå rädda culturen ifrån det upplösningstillstånd, hvaraf den
nu hotas. Det är förgäfves att forskaren hoppas att vinna den
sanna vishetens krona, om han saknar insigt i lifvets fafeliga ursprung
och i dödens och sjukdomens förfärliga hemligheter. Denna min
öfvertygelse var väl i ungdomen ej så klar och säker som den är
nu, men den var i stället varmt aningsfull och rikare på hopp. När
jag en gång hade genomögnat den vidlyftiga förteckningen på
medicinens volumrika literatur, sade jag för mig sjelf: detta är då
den menskliga jemmerns annaler! När skall en gång en stor man
ibland folket träda upp och besvälja fram den mägtige ande, som
ligger fjettrad i dessa mångfaldigt sammanlänkade bojor af
oräkneliga ord, och derigenom blifva inför menskligheten en verklig
sanningens apostel? Då hviskade i mitt inre en röst som sade: kan
du icke sjelf försöka att blifva denne store man? — Om forskaren
klart och bestämdt uppfattar sitt mål, har han redan vunnit det
till hälften. Det fordras väl trohet, ihärdighet, ansträngningar och
uppoffringar för att komma det närmare, men om stark kärlek
lif-var honom, underkastar han sig dem gerna. Var denna inre
uppmaning en högmodets ingifvelse? Jag tror det vid Gud icke.
Den har genomgått hela mitt lif har varit utgångspunkten för alla
mina studier, af hvad namn och rigtning de för öfrigt må hafva
varit, den har så genomträngt dem, att de alla till sin inre
princip äro medicinska. och hafva en derifrån härrörande originalitet,
som försatt mig i den mångsidiga spänning till alla andras
meningar, som i synnerhet under de sednare åren gjort och ännu gör
mitt umgängeslif temligen otrefligt, både för andra och för mig sjelf
De stunder då denna inre uppmaning fullständigt genomträngt mig,
hafva varit de saligaste jag genomlefvat, och jag har då blifvit så
alldeles deraf eröfrad, att jag förgätit mig sjelf och alla mina
individuella önskningar; och de puerila förhoppningarne om samtidens
pris och ett namn hos efterveriden gällde i synnerhet då hos mig
mindre än intet. I stället kände jag mig med förtjusning tillhöra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
