Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derigenom förvandlar råna nattudiga följeslagare, både hoppets och
kärlekens himlabarna genier, till tjenare åt den stegrade
sinnlighetens egoistiska epicnrasm. Men då jag möter en sådan yngling,
och olyckligtvis har jag träffat alltför många, anser jag mig böra i
hans ställe vörda den gåfva, naturen honom skänkt, och anser mig
endast derigenom kunna såsom lärare stärkande och uppväckande
inverka på hans inneboende föiädlingskraft Sådan är dem verkliga
meningen af de ord, som efter mig många gånger med så mycket
hån blifvit återupprepade: »Jag vördar ungdomen». Denna min
öfvertygelse om ungdomens betydelse har djupt inverkat på mitt sätt
att uppfatta min kallelse och mina skyldigheter såsom
universitetslärare, och jag vet, att jag derigenom blifvit andra professorer i
detta afseende ganska olik och af mången ådragit mig skarpt
klander för slapp eftergifvenhet uti utöfhingen af lärostolens myndighet
Om antingen jag eller de, som i afseende på denna råda af den
akademiska lärarebefattningen tänka olika med mig, hafva rätt må
vara lemnadt derhän. För min del är jag fast i min öfvertygelse
och tror mig nu böra göra redo derför.
Bildningens fortgång genom tiderna beror af tvenne
grundkrafter: traditionen till det uppväxande slägtet af den redan
för-värfvade bildningens väsentliga innehåll, och utvecklingen af den
lefvande tankens egen inneboende kraft Det är på försoningen
emellan begge som bildningens sundhet och verkliga fortgång beror. Då
åter denna försoning uteblir, uppkomma dessa skefva och lögnfulla
bildningscharaeterer, som bero antingen på det traditionellas magt
att förtrycka den lefvande tankeutvecklingen sjelf och derigenom
sam-mangyttra en kunskapsmassa, som hämmar all fortgång och
förlamar all genialitet eller också på den lefvande utvecklingens
emancipation ifrån det gemensammas magt och dess revolutionära kamp
emot det traditionella. Den uppfostringsprindp, som hufvudsa kligen
upprätthåller det traditionella, utgör skolans idé och denna står på
classisk grund, emedan det traditionella lärobe greppet utgjorde
huf-vudsaken i Grekernas uppfostringssystem. Universitetets idé åter
skattar utvecklingskraften såsom det högsta och positiva, och den
stödjer sig på eller rättare utgår ifrån Christendomen, som ålägger
vördnad för sanningens inre heliga gudomliga ursprung, och
procla-merar idéen af uppenbarelse, såsom den egentliga formen af dess
uppkomst Universitetsläraren heter derföre professor eller
bekän-nare. Hans skyldighet är att inför uugdomen öppet, ärligt och
fullständigt bekänna hvad han vet och tror, och således äfven att ihär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
