Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lättandet af ett nytt samhälle, denna princip miste helt och hållet
öfvergifvas. Försöket att återuppbygga det nedfallna babelatornet
kunde icke göras med framgång. Det var deremot tvenne mägtiga
samfundskrafter, som genom det gamla väldet hade blifvit djupt
kränkta och som i det vardande nya samhället framför alla andra
fordrade erkännande och skydd. Den ena af dessa var den
verkligt hierarchiska, som först blifvit usurperad och vanställd af
prest-väldet och sedermera omkullstörtad af den ochlokratiserade och
individualitetens sjelfdyrkan hyllande bildningens hädelser och
förföljelser. Den andra var den democratiska, som hade blifvit förtryckt
af det herravälde, som usurperat adelns betydelse och namn.
Dessutom måste det sträfvande efter öfvervälde öfver det Europeiska
statsförbundet och dess nationalkrafter, hvilket alltsedan Henrik IV,
utgjort grundkraften i Frankrikes yttre politiska system och dicterat
både dess eröfringsföretag och dess diplomatiska planer och
konstgrepp, äfvenledes alldeles upphöra. Dessa fordringar voro utan
tvil-vel öfvermenskligt stora både i afseende på herrskarens egen
personlighet och på det Franska folkets ärfda och äfven då rådande
tänkesätt Men de voro ej blott tidens utan äfven mensklighetens,
och det vore väl om man åtminstone numera kunde lära sig att
inse detta; ty förr kunna väl hvarken någon sann uppfattning eller
något rättvist bedömande af den nyssförflutna tidens historia vara
möjliga. Frankrike och Europa beböfde då en man, som var, i
ordets egentliga bemärkelse, både stor, ädel och vis, men den, som
trädde fram på banan, var af helt annat skrot och korn.
Revolutionens ifrån djupet upprörda, brusande, vågor hade uppkastat
Napoleon på en af väldets högsta spetsar, på hvilken mer än
annorstädes man borde kunna förnimma, om icke budet ifrån den högste
sjelf, hvars ande ifrån begynnelsen har sväfvat öfver det
förgängligas vexlande, rörliga massor, åtminstone rösterna ifrän
mensklighetens och framtidens genier. Men för alla sådana ljud voro
Napo-leon8 bröst och hufvud lika slutna. Jag vill nu lemna alldeles
åsido, att han så utan allt betänkande ifrån böljan antog och
genom. hela sin offentliga lefitad träget vidhöll den gamla
jesuiterregeln att låta ändamålet helga medlen; och i följd derafr både för
att vinna väldet och sedermera behålla och utvidga det, med
särdeles hurtighet använde både våld, bedrägeri och lögn. Jag vill i
stället nu ensamt tala om hans politiska system. Detta hade icke
för ändamål att utveckla och realisera någon ny idé af
samhållsin-rättningen, för att göra denna åtminstone tryggare och säkrare än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
