Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är ät de få, hvilka förvärfvat denna himmelens dyrbara gåfva,
som det heliga löftet är gifvet att de skola se Gud, och all sanning
är uppenbarelse af Gud. Det är således icke att undra på, att
forskningens gemensamma och offentliga odlingsfält, literaturen, är
alldeles öfverväxt af lögnens buskar, af hvilka många väl växa
yppigt och några hafva prunkande blommor, men de böra dock samt
och synnerligen till plantæ luridæ och bära giftiga frukter. Inom
den intellectuella åskådningens verld hafva de lefvande idéerna nära
nog i lika hög grad, som de symboler de efterträdt, förlorat sitt
välde, och det begreppsvälde, för hvilket rationalisterna fäkta, är å
ena sidan genom sin dogmatiska stelhet så förtryckande för de
underlydande, att det vanligen icke kan fördragas längre än det
egentliga skoltvånget räcker, och å den andra så genomfrätt af tvifvel,
att det skänker lugn, tillfredsställelse, hopp och mod åt ingen. Det
är åter de sensoriella intrycken, som nu hafva magten. Tanken
är af dem förslafvad och genom iakttagelsen är det numera icke
han som eröfrar verlden, utan tvärtom verlden som eröfrar honom.
Den magt, som individualismen vunnit inom culturens rike,
upp-rätthålles och till en del utöfvas, genom den skolmästaremyndighet,
som nu utgör principen i all uppfostran, och i den grad
genomträngt samhällets alla områden, att det till och med knappt i kojan
finnes någon fristad qvar för lifvets utveckling, utan vid alla unga
hjertan fästa sig nu pedantismens större och mindre incamationer
såsom vampyrer och utsuga den naturliga ingifvelsens lefvande flod.
Genom allt detta har uppkommit ett märkvärdigt factum, som
slagit mig med verklig häpnad, och jag vågar icke hoppas att min
uppfattning deraf innehåller någon illusion. Men jag vill på allvar
fråga Dig, hvad Du tror derom. Således! Lefver nu något snille,
som är så stort och betydelserikt, att det sedan hela den nuvarande
generationen försvunnit blir qvar, såsom en ledstjerna för kommande
tiders forskare? Eller skall hela detta slågte med alla sina
celebriteter, när det- en gång nedsjunker i grafven, öfverhöljas af
glömskans natt, under det icke blott fornålderns ypperste, utan äfven
nyare tidehvarfs tänkare, såsom Spinoza, Baco, Harvey, Sydenham,
Keppler, Newton, Linné, Shakespeare, Scott, Schiller m. fl. stå qvar
på culturens himmel såsom ledstjemor för kommande tiders tänkare,
forskare och skalder. Hvar finnes nu någon, som genom
originaliteten af sitt snille eller rättare genom djupet och sanningen af den
verldsåsigt, han uttalat, är antesignan för någon större och
betydel-serikare forskningsgren? På denna tidens vetenskapliga tempelbygg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
