Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig att ee och höra, huru äfven de bättre sinnade voro oförmögna
att begripa detta, i följd hvaraf de sfigo blott ytan och sysselsatte
sig med undersökningar blott af de små omständigheter, som
utgjorde den tillfälliga anledningen till utbrottet Den djupa och
ra-dicala orsaken var deremot den, att nationens pluralitet hade ifrån
böljan ogillat 1812 års politik och således var ur stånd att uppfatta
den djupa förvandling af Nordens tänkesätt och bestämmelse,
hvar-till den i sjelfva verket utgör initiativet Det var framför alla
andra till innehafvaren af vår historiska lärostol, till anföraren för vår
humanistiska och theoretiskt politiska bildning som rörelsen innehöll
en stark uppmaning att träda fram. Han hade genom att
framkalla det allmänna tänkesättets verkliga omvändelse bordt göra den
våldsamma crisen till en afgörande, som återställt nationens andliga
helsa, h varemot det nu kan sättas i fråga, om den en gång
uppnådde betydelsen af en förberedande. Dock framkallade den en
reaction, hvilken väl ännu kämpar i det inre af tänkesättet, men
som dock möjligen i framtiden skall kunna vinna seger. Men Geijer
hade genom det offentligt förkunnade affallet invecklat sig sjelf i
den revolutionära rigtningen, samt enligt sina egna ord såsom
gemen stridsman inträdt i dess leder. Han yttrade digra ord emot
excessen, men som dock voro matta och innehållslösa. De öfriga
medlemmerne af det lärda förbund, hvilket jag tillhör, betedde sig
såsom blott åskådare. Ingen kunde förnimma, hvad de egentligen
tänkte om saken, och troligtvis hade de sjelfve icke mycket reda
derpå. Med feber i kroppen och harm i själen fattade jag pennan
och fulländade en liten skrift, som jag året förut hade böljat, men
tillsvidare ligt åsido. Jag utgaf den genast af trycket, och den
väckte allmänt uppseende och hos pluraliteten ilsken harm. Ovett
flödade ifrån alla kanter, och derpå var jag beredd. Men det som
var oväntadt och satte mig i förundran, var det som kastades på
mig i Finlands namn. Det var personligen mer Usket än något
annat Jag vet väl att det omedelbart härrörde ifrån en renegat,
men jag vet också att det i Finland väckte varma sympathier. Jag
är likväl den ende, som uppmanat Finnarna, att åtlyda Baco’s
djupsinniga föreskrift: »Gif efter för verkligheten att du må besegra
den», — och jag är äfven den ende som yttrat, det han vågar att
tänka stort om Finlands framtid. Men det lär väl förhålla sig i
Finland, som annorstädes, att skryt anses såsom det enda pålitliga
tecknet till nationalitet Inom vårt land fattades dock den verkliga
meningen af min skrift djupare af några allvarliga män, och an-
r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
