Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autobiographiska Uppsatser - II. Bref till professor I. Ilmoni i Helsingfors (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
politiska vänner, som gillade och tackade mig för hvad jag sagt,
ehuru de icke genom uppenbart medhålleri ville deltaga i badcuren.
Min skrift om äktenskapet uppretade väl oviljan hos Almqvist och
consorter till verklig fargaltsilska, men det oaktadt fanns det många
i landet, som tackade mig för denna skrift, icke egentligen derföre,
att de tyckte om densamma, utan derföre att de insågo vigten deraf
att en skrift i denna anda blifvit utgifven och således ett
allvarsamt ord yttrats emot det vidriga Almqvistiska skråflet Dessutom
har jag utom läkarecorpseu några verkliga vänner, hvilka, ehuru de
offentligen iakttagit en prisvärd tystlåtenhet, dock såsom jag tror i
enskilta samtal, då förtalet blifvit för käckt, någon gång tagit mitt
parti — Genom allt detta har min reputation blifvit så pass
upplappad, att jag tror mig kunna sitta qvar i min lärostol de sex eller
åtta år, som ännu, om jag får lefva, kunna för mig återstå, utan
att egentligen behöfva skämmas. Men mer är det dock icke. Jag
har i den vägen ingenting att våga, och jag är skyldig min
ålderdoms lugn, att ej ytterligare bravera en opinion, som jag vet
genom erfarenhet vara fiendtlig både emot mina åsigter och emot min
person. Att alldeles draga mig tillbaka inom min studerkammare
är mig ännu icke möjligt. Min offentliga lärareplats medgifver icke
detta; men att öfvergifva literaturens offentliga arena tror jag mig
vara fullt berättigad. Detta gör jag äfven särdeles gerna, fy denna
arena är ou hos oss en otreflig plats, och det har aldrig varit af
lust och håg, utan blott af pligtkänsla som jag der någon gång
upp-trädt Ehuru mycket jag älskar författandet sjelft, eller den
verksamhet, hvarigenom tankame utvecklas och antaga ordens åskådliga
form, har jag dock alltid funnit utgifvandet af trycket tröttsamt,
tidsödande och osmakligt Jag saknar alldeles den der
celebritets-begärets sporre, som retar så många andra att besmeta sina tankar
med boktryckarsvärta, för att sedan löpa ut dermed på literaturens
täflingsbana och der sälja förstfödslorätten af sin själs frid, sitt
hjer-tas renhet och sin öfvertygelsea klarhet och lugn för den lumpna
grynvällingen af hopens bifall och pris. Stackars folk! Nog fä
nästan alla betala köpeskillingen, men de flesta fä af den
efterlängtade vällingen icke smaka en enda sked, utan tvärtom tvingas de
vanligen att med gapande mun beskåda, huruledes pasquillanten och
sqvallerkrämaren uppäta hela förrådet
Jag tillfrisknade 1841 — och nästan i ett ögonblick. Det
var promotionsdagen den 17 Juni I tre veckor näst före denna
högtid hade min bröståkomma betydligt förvärrats och jag var i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
