Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om vår tids ungdom (1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommer, att kopporna voro, med få undantag, en blott under
bama-åldern angripande sjukdom, synes det icke vara förmycket om man
antager, att det ungdomliga, evolutiva elementet i vårt nuvarande
sam-fundslif fått genom vaccinationen en förhöjning, hvilken, om den skall
uttryckas i siffror, motsvarar åtminstone 25 procent De, som akta
på tidens tecken och efter yttersta förmåga söka uppfatta deras
betydelse, torde väl äfven medgifva, att det närvarande tidskiftet,
jemn-fördt med det föregående, företer uppenbara verkningar af en sådan
förhöjning. Tiden är varm ända till feberhetta, en djup oro skakar
dess innersta, man vill framåt utan att rätt veta hvarthän, man
anar framtiden med hopp eller båfvan och vill eröfra den; hvilaoch
ostörd njutning betraktas af få för lifvets högsta mål, och det är
för de sausade icke lätt att inom samhället bevara fridens milda
lycka. Alla säga: »vi lefva i en tid af brytning»; och det är sannt,
ty den kraft, som genombryter det gamla och skall förvandla det
till nytt, är starkare än förr».
»Vi hafva fått ett större mått af framtidskraft att vårda, än
på långliga tider våra föregångare, och äro vi väl denna vård vuxne?
Skall det frambrytande starkare ungdomslifvet endast gifva fart åt
den förstöringsact, hvars tecken hota ifrån så många håll? Skall det
misstaga sig på den stora skiljevägen, derföre att det måhända mer
än fordom, både i följd af eget öfvermod och af andra skäl, saknar
den menskliga visdomens ledning? Eller innebär dess eget innersta
icke en andlig kraft, som är högre än all mensklig vishet och äfven
starkare än den?»
»Koppornas uppkomst ligger, såsom olvanföre år anmärkt, inom
det tidehvart, som omfattar den gamla verldens slutliga undergång.
Det djupa moraliska förderf, som, genomgripande samhällets innersta,
utgjorde denna undergångs egentligen bestämmande kraft,
understöddes af fruktansvärda yttre magter. Icke blott vilda, råa folkslag
bröto härjande in på civilisationens gebit, utan ifrån sjelfva jordens
inre trädde fiender fram, som voro mägtigare än de. Dessa
åstadkom mo icke endast omedelbart de mest förstörande farsoter, utan de
framkallade nr den förderfvade mensklighetens eget sköte tveune
smittoämnen, som af alla hittills kända äro de mest fruktansvärda:
koppornas och pestens. Genom dessa har den förderfvade gamla tiden
äfven, så tillsägandes, ur grafven utsträckt sin mägtiga
förstörings-kraft långt in i den nya.»
»Det är utan tvifvel hårdt att jemnföra vår tid, så väl i
af-seende på moraliskt förderf, som på det hotande i samhällslifvets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
