Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om vår tids ungdom (1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är således icke genom den uppoffring af alla individuella
anspråk, hvilken kärleken fordrar, utan genom att göra dem gällande
i det högsta möjliga mått, som en sådan ensidig utveckling af
hoppets verldsåsigt bjuder raenniskan att verka för framtiden; och
vördnaden för det heliga och allsmägtiga försvinner, emedan man
icke inser att den menniskokraft, till hvilken man ensamt och
uteslutande sätter sin förtröstan, i sjelfva verket ej är något annat än
försynens organ och tjenare; och i följd deraf uppbjuder man
densamma att verka för sin bestämmelse icke genom trohet och
lydnad emot sin herre, utan genom emancipation ifrån hans välde.
Men den förvillelse, som härigenom uppkommer, har, ehuru den af
flertalet ibland de unga sannolikt hyllas, dock icke hos dem sin
ursprungliga grund, ty tron på menniskokraften i stället för den på
försynen, är ganska gammal och hos den nuvarande tiden blott ett arf.
Det är genom högsintheten som ungdomen erhåller sin sanna
betydelse, och äfven i andligt afseende utgör lifvets skönaste och
herrligaste gestalt, en uppenbarelse af dess inre grund och ett ur
denna inre grund omedelbart utgående och den personliga
erfarenheten djupt genomträngande löfte om mensklighetens fullbordan, om
uppnåendet af dess verkliga bestämmelse. Denna högsinthet
inför-lifvar sig med frisinnigheten till en ej blott kämpande utan äfven
i de flesta fall segrande kraft, och med den stegrade sinnligheten
till en glödande känsla för det sanna och rätta, till en kärlek som
uppfattar mensklighetens högsta mål under bilden af det skönas
ideal. Derigenom är ungdomen menniskans djupaste och starkaste
erfarenhet af det inre, en erfarenhet, som upplyfter henne öfver det
yttres magt Att denna erfarenhet hos de flesta är blott
ofullkomlig, dunkel, kort nästan ögonblicklig, medgifves och orsakerna dertill
äro ofvanföre antydda; men hvar och en, som förmår känna sig sjelf
och oberoende af alla utifrån inplantade meningar uppfatta sin egen
inre historia, måste sannolikt erkänna, att den icke är honom
alldeles främmande, ehuru han i en sednare ålder vanligtvis affallit
derifrån och kommit under det yttres välde. Men om äfven så icke
skulle förhålla sig, är det väl dock ovedersägligt att det är endast
genom denna högsinthet som ungdomen erhåller en vördnadsbjudande
betydelse och kan med skäl anses för en omedelbar uppenbarelse af
lifvets helighet. Om man förnekar högsintbetens faetiska
verklighet är man inconseqvent om man ej deijemte förnekar verkligheten
af dess svagare blott negativa yttring, eller ungdomens inneboende
receptivitet för det heligas traditionella begrepp, och om man ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
