Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om vår tids ungdom (1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och på ett sådant sätt, att deras lefvande inflytelse till större delen
gått förlorad. De hafVa nämligen blifvit meddelade i form af abstracta,
af tviflet djupt anfrätta begrepp, och då de sjelfva ej varifc
genomträngda af vördnadens och kärlekens inre lif, hafva de icke heller
förmått hos den ungdom, som emottagit dem, framkalla något sådant
Då det nu med större kraft än förr utvecklade ungdoraslifvet
kommit med ett så beskaffadt traditionellt bildningselement i beröring,
har följden deraf blifvit den, att det sednares positiva innehåll
blifvit föremål för hat då deremot det förras enthusiasm omfattat just
det negativa deri eller tviflet och utbildat detta till nästan
fullständig fömekelse af det heligas rätt och magt. Det är dock för
ingen del min mening, att de unge män, hvilka fraraträdt såsom
organer för en sådan fömekelse, äro sjelfva personligen skuldfria eller
ens ursäktlige. Långt derifrån! Jag påstår blott, att den vida större
skulden ligger hos den förflutna tidens culturcharacter och den
inflytelse den på ungdomen utöfvat Det förtjenar att anmärkas att de
ifrågavarande vidriga protestema i ungdomens namn, just utgått
ifrån de nationer, hos hvilka man genom uppfostringsväsende och
literatur ifrigast arbetat på att med ungdomen införlifva den
nyss-förflutna tidens åsigter och andliga character, då deremot i de
länder, der man uppfostrat mindre och skrifvit mindre, de endast varit
här och der framträngande mer eller mindre matta återljud af
främmande röster.
Men är denna den nuvarande ungdomens fiendtlighet emot
fridens magt och det heligas fordran ej mer sken än verklighet?
Ungdomen i allmänhet har dervid mest varit passiv, och de som
fram-trädt såsom de nya lärornas förkunnare, äro till större delen äldre
män. Om man ej låter förvilla sig af de sednares rop, utan
omedelbart betraktar ungdomscharacteren sjelf, sådan den visar sig ej
blott i ord, utan i handling och lif, månne man då ej skall finna,
att de påståenden, som yrkat dess fiendtlighet emot religionen och
samhället äro falska och utan verklig grund? Ungdomen vill, det
är sannt, något nytt, något annat än det som är, och så har den
alltid velat, emedan detta har sin nödvändiga grund uti
mensklig-hetens perfectibilitet och utvecklingskraft. Men den vill det nu ej
allenast med större allvar och kraft än förr, utan den sjelfklokhet
den fått i arf gör, att den mer än någonsin förr tror sig om att
sjelf skapa detta nya. Det långe rådande uppfostringssystemets
grundtanke, att menniskan genom kunskapen kan blitva herre öfver
verl-den och sitt eget öde, måste hos alla dem, som deraf öfverväldigas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
