Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om äktenskapet (1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
görande ingrep icke blott i sin samtid, atan sträckte sin verksam*
het långt in äfven i det tillkommandé. Han var vördad, älskad
och åtlydd af sina samtida och den orden, han inrättade, fortfor i
flera sekler att, trogen den första grandsatsen af dess stiftelse, verka
för det ädla och stora ändamål, han för densamma bestämi Enligt
hans eget förordnande, skulle efter honom endast qvinnor förvalta
dess styrelse. Den fortfor ännu 1680 och åtnjöt då för sin ädla
och välgörande verksamhet allmän aktning. Den dåvarande
abbedissan, den 3S:dje i ordningen, var dotter till Hertigen af
Monte-mar »et une dame d’une merite extraordinarie. Sa vertu, et son
savoir et plusieurs autres qualités eminentes la mettent au nombre
des plus illustres personnes de son siécle.» Denna orden utgör
således en af det verkliga nitets skönare triumpher. En nitfull ande,
som genom sex århundranden fortlefvat i ädel och välsignelserik strid
emot en af förderfvets mest fruktansvärda magter, har en rättvis
fordran på efterveridens både vördnad och tacksamhet; och då en af det
18:de seklets lärde, hvars andliga’ välde, inskränkt till några enskilda
kunskapsgebii positivt ej räckt stort längre än ett par decennier,
stödjande sig blott på en enda smädares ilskna angrepp träder upp
till den förres förhånande, ser han verkligen alldeles för dverglik ut,
att kunna imponera på andra, än de okunniga.
Den ifrågavarande tidens osedlighet och af naturdriftens
öfver-magt till en stor del beroende character kunna dock icke bestridas.
Men det vore orättvist, att i detta afseende nedsätta den till
jem-förelse med tidehvarfven af Greklands och Boms förfall.
Osedligheten uti medeltiden, så stor den äfven var, hade likväl ännu q var
characteren af könsdrift och var således icke ännu urartad till de
alldeles naturvidriga former, som utgjorde de hufvudsakliga och
allmännaste phænomenerna af förderfvet i Rom och Grekland. Det
förakt för qvinnan, och det låga föreställningssätt om hennes
bestämmelse, hvilka lågo till grund för eller sammanhängde med de
sednare, funnos icke i medeltiden, utan tvärtom ett alldeles
motsatt förhållande. Qvinnan var nämligen då ej blott ett föremål för
det lägre njutningsbegäret, utan hon omfattades af de mer ädelt
sinnade med verklig kärlek och aktning, stundom med en till
dyrkan gränsande vördnad. Chevaleriet utgör väl det starkast
framträdande tecknet af denna ur mensklighetens inre sig då
utvecklande aning, att qvinnan har en högre betydelse, än den classiska
fornålderns vishet henne tillerkänt; men hela den under denna tid
öfvervägande poetiska verldsåskådningen, sådan den framträdde både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
