Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inträdestal i Svenska Akademien (1854)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tandet af det eviga, etter tron på Gud. Lessiny gade en gång:
»Om Gud i sin högra hand hölle all sanning och i sin venstradet
outtröttliga nitet att oupphörligt söka sanningen, med vilkor, att
den ena gängen efter den andra förirra mig, och sade till mig:
välj!, skulle jag ödmjukt nedfalla inför hans venstra hand och säga:
Fader, gif! Den rena sanningen är ju dock ensamt för dig.» Detta
är en poetisk men sann bekännelse af philosophiens verkliga ståndpunkt
och vetenskapliga betydelse.»
Ibland de länder utom Tyskland, der Kants framträdande
åstadkom en tidigare väckelse inom forskningen, förtjenar Sverige
att framför flera andra nämnas. Denna väckelse visade sig
egentligen vid Upsala universitet, och Kants förste lärjunge der var
Daniel Boethius. Genomträngd af verklig sanningskärlek och trogen
sin mästare, var denne aktningsvärde man fri ifrån de skuggor, som
ej sällan fördunkla characteren hos dem som egna sig åt
utbredandet af nya läror, — sjelfklokhet och fåfänga. Hans öfvertygelse
var säker och stark, hans lärarenit ärligt och troget Men han
saknade dock förmåga att länge vara anförare på den nya
forskningsbanan. Hans originalitet såsom tänkare var ej utmärkt och
gåfvan af liflighet och klarhet i föredraget hade icke i rikare mått
fallit på hans lott Dessutom var den som stod honom närmast
ehuru på en underordnad lärareplats, honom både i tankekraft och
framställningstalent vida öfverlägsen. Denne var nämligen den på
sin tid mycket berömde Benjamin Höijer. Om man äfven icke
kan tillerkänna denne beprisade man ett verkligen productivt snille,
är man dock fullt berättigad att påstå, det han uti tankens
skär-skådningsförmäga var verkligt öfverlägsen och att hans talent att
med liflighet klarhet och kraft uttala äfven abstracta
föreställningar, var så utmärkt att han deruti, åtminstone i vårt land,
sannolikt icke någonsin varit öfverträffad. Han var född att inom
tankens verld herrska öfver andra menniskor, och ehuru detta välde
hufvudsakligen härrörde ifrån hans öfverlägsna och starkt utvecklade
förstånd, understöddes det dock äfven af andra personliga
egenskaper. Det menniskoförakt hvilket han på intet sätt bemödade sig
att dölja, utan i stället ej sällan yttrade genom skarpa sarkasmer,
ingaf fruktan, under det klarheten i hans åsigter, rikedomen af
hans kunskaper och behaget i hans föredrag tillvunno honom de
bildningsökandes hyllning. Hans personliga utseende och hållning
motsvarade denna inre character. Hans blick var skarp och
genomträngande, hans uppsyn stolt nästan hotande, hans min, utom då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
