Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Tegnér såsom skald (1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras eviga grand. I afseende på det framställningssätt, som denna
poesi hufvudsakligen valt, kallas hon den dramatiska. Det är dock
uti all poetisk produktion ett element, som ej bör förbises och är
af stor vigt, ehuru det icke väsendtligen tillhör den poetiska
ingif-velsen, emedan det omedelbart utgår ifrån tankens område. Detta
är åter det såkallade didactiska. Då detta element blir
öfvervä-gande och bestämmande, uppkommer den så kallade lärodikten,
hvilken, såsom bekant, är tråkig och sällan har qvar något poetiskt
mer än prydnaderna och språkets rhythmiska form. Men ehuru
således den didactiska poesien är att betrakta såsom ett urartande,
hvarigenom det poetiska förstöres eller förvandlas till ett blott
medel åt högre eller lägre vetenskap, har dock dess inre grund
vä-sendtligast sammanhang med all verklig poetisk konst Ty utom det
att tankens ordnande inflytelse icke kan saknas uti något verkligt
och fulländadt konstverk, innebor dess magt hemligen, den poetiska
ingifvelsen sjelf och denna kan icke lösrycka sig derifrån utan att
fålla under passionernas välde.
Efter denna quasi-lärda digression återgår jag till ämnet eller
Tegnér. Han var, såsom alla nordboer, hutvudsaklig lyrisk skald.
Känslan hade hos honom öfvervigt och var icke fri ifrån den
missrigt-ning, som kallas sentimentalism. Denna missrigtning består åter &
ena sidan uti ett lidande, en inre klagan öfver förlusten af något
som skalden efterlängtar och icke kan ernå. Då åter en sådan
längtan knappt kan tänkas utan begär, och begär och passion äro
detsamma, följer deraf, att sentimentalismen, då den är verklig, har sin
rot uti öfvermagteo af ea passion öfver tänkesättet Den passion,
som framför andra bestämmer sentimentalismen, är väl den, som
usurperer kärlekens namn, men äfven andra passioner kunna vare
herrskande inom skaldens bröst Jag talar nu icke om dem, som
äro absolut fiendtliga emot poesien och förstöra den ingifvelse,
hvarpå den beror: högmodet herrsklystnaden, girigheten, fåfängan m. m.
Jag menar fastmer den längtan efter en annan individuell ställning,
än den man nu har — emedan man är med den sednare obelåten,
längtan fåll forntiden, till framtiden, till litvet efter detta, eller till
det der fantasiens Arkadien, som nästan hvaije poetiskt sinne
uppbygger i luften till sin hugsvalelse under liftets skiften. Ifrån dessa
känslans sentimentala missrigtningar var Tegnér, såsom sagdt för
ingen del fri, utan tvertom var det troligen det sentimentala i hans
poesi, hvarmed hans samtid hufvudsakligen sympathiseret, och å
andre sidan roten dertill i hans inre den punkt, i hvilken den svartalf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
