Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Sveriges framtid (1843)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af det allmänna tänkesättet och alltmer erhåller öfvertygelsens
segrande kraft, utgör en af de förnämsta triumfer, den fortskridande
bildningen i vår tid vunnit, och, vare det sagdt till detta tidehvarfs
verkliga ära, de arbetandes rätt och fordran blifva nu mer än
någonsin förr allmänneligt ocb allvarligt behjertade. Att den
arbetande måste erkännas såsom verklig menniska och följaktligen såsom
fri samt således ej mer får vara slaf, såsom det med få undantag
var händelsen hos forntidens folk, är den rättvisa och sannt
menskliga grundsats, hvilken vår tid framför de förflutna åtminstone i
orden hyllat. Men om denna grundsats uppfattas blott till hälften,
blir den falsk och leder till ett mål, som är alldeles motsatt det
hvilket man erkänt såsom det dermed verkligen åsyftade. Den
arbetande classens fordran är nämligen vida större än att den genom
den såkallade medborgerliga frihetens yttre ställning skulle kunna
anses tillfredsställd. Den gäller fastmer den djupa aktning och den
kärleksfulla vård, som hafva sin grund i det religionens och
mensklighetens heliga bud, som anbefaller menniskorna ett inbördes
broderligt sinnelag och gemensam samverkan för den sanna och högre
gemensamma bestämmelsen. Utan insigt uti den arbetande classens
betydelse för detta mensklighetens högre mål, utan aktning för dess
deraf beroende tunga skyldigheter och utan tacksamhet för dess
mödor, är den medborgerliga frihetens skänk snarare ett hån än en
välgerning. Förtrycket kan fortfara ändå och det blir ej mildare
derföre, att dess utöfning blott öfverflyttas ifrån magtens
innehafvare till rikedomens och kunskapens. Det kan således hända och
har utan tvifvel flera gånger händt, att hvad som hetat och till
den yttre formen äfven varit frihetens skänk, i sjelfva verket icke
betydt något annat än ett upphörande af vårdens skyldighet,
hvaremot det, som i forntiden hade skepnaden af blott förtryck, mången
gång, om icke alltid, var villkor och medel för verklig vård. Men
ännu djupare har frihetens bud till förbättring af de arbetandes
ställning blifvit missförstådt eller förvrängdt af dem, hvilka användt
det såsom uppmaning till de sednare att påskynda den
förstöringsakt af samhället, som i alla fall i framtiden måste blifva den
slutliga följden af deras förvildning, om denna får fortfara och tillvexa.
Det är möjligt att denna uppmaning hos många utgått ifrån
välmening och nit, men då vittnar den om ytterligt inskränkta och
låga begrepp, ej blott om samhället och dess behof, utan äfven om
framtiden och mensklighetens bestämmelse. Der den åter är
förenad med någon djupare insigt i samhällets väsende och ändamål,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
