Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Sveriges framtid (1843)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmaningen, att kasta ifrån sig ej mindre den eröfringsbegärets trånga
rustning, som endast sammantrycker dess bröst, än den hämdlystnadens
blodiga klädnad, som med hemska drömbilder förvirrar dess tankar,
för att fullständigt kunna uppfatta det verkliga innehållet af frihetens
heliga kallelse, bör det begripa att det då hör sin räddares röst.
Om det nämligen icke förmår förstå och lyda denna röst, kan den
sanna befrielsens skänk icke blifva dess lott, utan, hemfallande under
väldet af sina passioner, måste det förr eller sednare bereda sin
undergång, om det är stort och mägtigt, genom inre förderf, om det
är litet och svagt, derjemte genom yttre fienders inkräktning.
Om framför andra det folk bör skattas lyckligt, som hos sin
ställning i verlden och till andra nationer finner sin bestämmelses
fordran tydligt uttalad, då denna bestämmelse tillika är stor, ädel
och betydelserik, äger det Svenska folket onekligen en sådan lycka,
hvilken det, utan att förfalla i en djup och förnedrande förvillelse,
icke kan uudgå att både begripa och högt värdera. Utan att
förringa den stora betydelse, som tillkommer äfven andra folkslag, i
afseende på mensklighetens egentliga och högsta ändamål, torde man
dock hafva rätt att erkänna, det den djupare bildningens förnämsta
hemland i sednare tider varit och ännu är Tyskland, och detta
gäller i synnerhet om den nordliga afdelningen deraf, der utvecklingen
af menniskans innersta andliga krafter erkännes och vårdas af den
protestantiska kyrkans princip. Det är nämligen der, mer än
annorstädes, som å den ena sidan bildningen betraktas såsom ändamål
och ej blott såsom medel, och å den andra den inre lefvande
grunden till dess utveckling och fortgång hålles i helgd och skyddas
emot det förtryck, som uppkommer genom öfvervigten både af det
yttre och af det traditionella. Det är ock derföre, som den frihet,
sjelfständighet och frid, hvilka Tyskland efter mångåriga och oerhörda
strider sig i sednare tider slutligen tillkämpat, äro af så stor och
genomgripande betydelse för hela den civiliserade verlden och dess
framtid. Men af denna Tysklands betydelse följer äfven det ur
culturens fordran utgående djupa behofvet af den Europeiska nordens
frid. De med hvarandra hemligen eller uppenbart kämpande
verldsvälden, hvilkas inbördes strider sannolikt skola för en ädlare
civilisations utspridande öfver jorden blifva fruktbärande — om de, såsom
mångfaldiga tecken nu synas förebåda, komma att utföras i andra
verldsdelar, i synnerhet i Asien — skulle deremot förstörande angripa
culturens innersta och ädlaste krafter och hämma deras utveckling, i fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
