Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Sveriges framtid (1843)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egna en kärlek, som vid jorden och tiden fängslar hennes till det
högre och eviga sträfvande ande; och genom de mångfaldiga
kunskapernas tillvexande massor, tränger det yttre med öfvermagt in i
hennes själ och drager en dunkel och kall töckenslöja öfver det, som
der lefver såsom ljusets verkliga medelpunkt; då dereraot den af
allt detta qvalfullt genomgripna känslan understundom söker sin
räddning i den undergångna vidskepelsens hemlighetsfulla bilderverld, i
det fruktlösa hopp, att der finna det andligas verkliga hem. Genom
den inbördes striden af alla dessa fiendtliga magter försvinna både
friden, ljuset och kraften ifrån menniskans inre verld, och hennes
egna tankar fly med förfäran derifrån bort, emedan der ej annat
finnes än tvifvel och oro, mörker och vanmagt. Det är under sådana
förhållanden, som hos ädlare och starkare personligheter sanningens
eviga längtan vaknar med öfvermagt öfver alla andra önskningar,
och försöker att inom alla föreställningens och begreppets områden
kämpande angripa lögnens rike, för att derigenom vinna sanningens
vissa och klara åskådning, den återställda öfvertygelsens himmelska
lycka. Denna ur tänkesättets innersta utgående strid med lögnen
och förvillelsen kallas vetenskap, och det är af denna, som vår tid
har sin djupaste och ädlaste betydelse, ty det är hufvudsakligen uti
vetenskapen och dess sträfvande, som det heliga nu, mer än i något
förflutet tidehvarf, har verkligt lif; och det är egentligen af dess
kämpande krafter, som man kan hoppas, att fridens rike på jorden
ännu skall kunna beredas. Men striden är hård och upprör
mensklighetens innersta i den grad, att icke blott tankar och meningar
genomgripas af en oupphörligt vexlande förvirring, utan en darrning
sprider sig derifrån ut, hvaraf sjelfva samhällets grundvalar svigta.
Ett af de vådligaste förhållanden i denna vetenskapens strid är åter
det, ätt flere af hennes mägtigaste fiender sjelfve bära hennes färger
och, med det nya hyckleriets förställningskonst, bekänna sig till
hennes namn. Vetenskapen utgår ur tron på sanningens helighet, och
om denna tro upphör, måste hennes lif slockna. Men för att uppnå
sitt mål, måste hon genomgå tviflets skärseld och sätta alla
menniskans föreställningar, äfven de högsta, i fråga, betvifla och pröfva
dem. Detta är oundvikligt, om äfven inom begreppens område
sanningens seger skall kunna vinnas, och fromheten misstager sig
mycket och uppfattar ofullständigt det heligas fordran, om hon deraf
såras och således försöker att med yttre hämmande åtgärder
tillbakahålla vetenskapens gång. Men om åter tviflet blir segrande och
öfvergår till förnekelse, och ännu mer, om passionerna genomgripa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
