Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om allianstractaten mellan Sverige och Ryssland år 1812 (1838)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och önskade i afseende på den förra, ett handlingssätt, som helt och
hållet af det sednare bestämdes. Man ville välja den väg, der faran
var minst och den för tillfället väntade vinsten störst, eller, med
andra ord, man trodde sig böra hålla med den starkare, hans sak
måtte vara rättvis eller ej. Detta politiska system är väl icke
särdeles ädelt, men man brukar säga att det är klokt; och man har
i de flesta fall. af ett helt folk, icke något bättre att vänta, såvida
icke, genom en mera djupt ingripande erfarenhet eller genom den i
längre tid fortsatta inflytelsen af verkligt 3tore män, den djupare
nationalkrafb blifvit framkallad, som förmår omedelbart ingifva
medvetandet deraf, att äfven nationernas egentliga bestämmelse består
uti att tjena en högre verldsordning. Men om vi hålla oss till
denua klokhetens princip, torde det väl numera vara temligen
af-gjordt, hvilkendera af de begge stridande i sjelfva verket var den
starkare. Den magt som, rotad i den Franska revolutionen, hade
genom den fortsatta utvecklingen af dennas, våldets alla anspråk
hyllande, princip utväxt till ett jettelik organ för Europas under-
kufvande, var visserligen fruktansvärdt stor, och vid den nu ifråga-
varande tidpunkten hade den uppnått middagshöjden af sin krigsära.
Den spridde då omkring sig en glans, som bländade de svages syn
och jagade blodet ur de feges hjertan. Men tvenne omständigheter
synas dock hufvudsakligen hafva, i samma mån som denna magt
appnådde sin culmination, bidragit att beröfva den dess
ungdomskraft. Den ena af dessa var brist hos anföraren på verkligen stort
eröfrare-snille. Han hade visserligen gjort stora löften, genom dessa
hållit fram mägtiga lockelser för roflystnaden, äregirigheten,
herrskarebegäret och fåfängan, och sålunda, understödd af ett rådande
tänkesätt, som var ytterst slappt och i sjelfviska önskningar upplöst,
förmått åt sig uppfostra talrika bundsförvanter, hvilka icke
försummade att fortplanta förvillelsen genom fräckt missbruk af heliga och
vördnadsvärda ord. Men utom det att de underkufvade folken snart
fingo erfara, att dessa löften voro svekfulla och högst sällan blefvo
hållna, kränktes och våldfördes alla nationala så väl inrättningar som
sedvanor, böjelser och fördomar på ett sätt, hvilket vida öfverskred
hvad sjelfva eröfringen gjorde nödvändigt och som öfverallt, hvarest
en gnista af fosterlandskänsla fanns qvar, måste försätta den i låga.
Att nationerna jemte deras gamla inrättningar skulle kufvas och just
derigenom individerne vinnas, var, såsom ofvanföre är sagdt, med
den ytliga och öppet tillkännagifna eröfringsprincipen enligt Men
denna princip genomfördes med en så oklok öfverdrift, att hos många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
