Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om allianstractaten mellan Sverige och Ryssland år 1812 (1838)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofrie, lika oförmögne att följa klokhetens bud, som rättvisans och
ädelhetens. Men äfven den, som vid bedöm mande t af politiska
frågor icke mägtar ställa sig på någon högre ståndpunkt än
hämndens, måste i afseende på den, som nu är föremål för vår
betraktelse, erkänna, att af de tvenne altemativerna det som valdes, var,
till och med efter hans åsigt utan tvifvel det rätta. Ty den
våldets och den missbrukade öfvermagtens politik, som uppretat hans
harm, hvem var väl dess egentlige chef? Och kan det sägas, att
den, som vill hämnas en liden oförrätt bär sig klokt åt om han
tager den, ifrån hvilken förolämpningen egentligen och först utgått
i försvar och låter hela sin harm utbryta emot verkställaren?
Då vid denna brytning Ryssland genom sin egen fara
tvingades att öfvergå ifrån våldets och inkräktningens politik till
rättvisans och nationalförsvarets, och i kraft af denna omvändelse sökte
förbund med England och Sverige, är det knappast tänkbart att
det sistnämndas anspråk på återfåendet af hvad det genom
inkräkt-nings-systemet hade förlorat skulle, vid den enskilda
underhandlingen emellan Sverige och Ryssland, kunnat undgå att af den
sed-nare magten erkännas såsom obestridligt Sverige gjorde detta
anspråk äfven fullkomligt gällande, men i stället att återfordra
Finland, begärde det Norrige till ersättning. Detta var icke då och
år, såsom det tyckes, ej heller ännu öfverensstämmande med
önskningarna hos mängden af Svenska folket Kärleken till Finland
och sorgen öfver dess förlust äro djupt rotade i Svenska
nationalkänslan, och hafva, såsom längre fram skall utförligare yrkas, med
dennas mest ädla sträfvande ett innerligt sammanhang. Jag vördar
derföre djupt denna tillgifvenhet och deltager,. äfven af personliga
anledningar, med större värma deri än troligen månge af dem, som
nu för tiden så högljudt yttra den; men anser det dock vara högst
klandervärdt då man deraf låter förleda sig att ytligt och orättvist
bedömma en stor politisk handling, hvilken för Sveriges framtid år
ibland de mest vigtiga och afgörande inom dess sednare historia, i
afseende på underhandlingens förhållande till Finland och Sveriges
anspråk på dess återfående, anser jag mig således böra anföra
följande:
Innan Sverige genom freden i Fredricshamn till Ryssland
af-trädde alla sina anspråk på Finland, hade detta sjelft emanciperat
sig ifrån sina förhållanden, och på Landtdagen i Borgå genom sina
Ständer slutit separat fred med Kejsaren af Ryssland. Genom denna
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
