Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om allianstractaten mellan Sverige och Ryssland år 1812 (1838)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
små staterna uppfylla sin bestämmelse, utgöra de det egentligen
positiva uti det så kallade jemnvigts-systemet: ty detta system är
vå8endtligen en protest emot magtens missbruk och emot alla
der-uti rotade eröfringslöretag; och utan de smärre staterna och deri det
inres heliga fordran, hvilket det tillhör dem att uttala, förfaller
jemnvigts-sy8temet till en mer eller mindre förstörande strid emellan
de hvarandra ömsesidigt motverkande anspråken på magt Det
tillhör nu ej ämnet att betrakta den roll, de små staterna uti Europas
sednare historia spelat, och undersöka huruvida de varit sin
bestämmelse, i mer eller mindre mån, trogne eller ej. Här yrkas blott,
att dessa smärre staters fortfarande bestånd har nödvändigt
sammanhang med den Europeiska civilisationens nuvarande character,
och i synnerhet med dennas betydelse i af seende på den verkliga
culturens fortgång. Om åter detta erkännes och man således
svårligen kan tänka sig de små staternas undergång utan en
förändring af den Europeiska civilisationens hela character, såsom en
följd deraf, erhålla dessa små stater för den politiska betraktelsen
af Europas historia ett särdeles stort intresse. De magter, som
upprätthålla deras sjelfetändighet, äro, — utom det traditionella, som
ensamt väl kan gifva dem seghet men ej egentlig och positiv
kraft, — af tvenne slag: inre cultur och yttre skyddande
naturförhållanden. Den förra, hvars egentliga utvecklings- och
betor-dringsmedel det tillhör dem att vara, har i de tider, då den varit
verkligen lefvande, äfven under missgynnande yttre förhållanden ej
allenast skyddat deras bestånd, utan äfven utvecklat deras politiska
betydelse inom det stora hela. Men en sådan tid är beklagligen
icke vår. Culturens egentliga och innersta grundkraft, religionen, år
nu inskränkt inom det enskilda lifvet och har mindre politisk
betydelse ån någonsin förr. Culturen kan således hvarken utveckla de
små staternas sanna character eller beskydda deras bestånd, utan de
måste, ehuru de hvarken i krigiska företag eller i den storartade
industriella verksamhet, uti hvilken den nuvarande tiden hufvudsakligen
söker sin ära, kunna gälla särdeles mycket, dock genom konstlade och
tomma parader af magt och rikedom skydda sig emot de mägtigares
förakt; samt genom medhålleri och biomständigheter, såsom furstarnes
slägtförbindelser och dylikt, emot deras inkräktningsbegår. Det vore
således sannolikt att befara, det de små staternas roll inom Europa
redan skulle vara i det närmaste slut, om icke några af dem, i
försvaret af sin yttre sjelfståndighet, understöddes af mägtiga naturför-
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
