Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om allianstractaten mellan Sverige och Ryssland år 1812 (1838)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ända derhän, att de anse våra dagars revolutionära 9kakningar såsom
ett slag9 fortsättning af reformationen; å den andra åter har man
emot denna, den nyare tidens irreligiösa tendens sökt skydd i den
dunkla känslans, phantasiens, vidskepelsens och den blotta bokstafvens
återställda mystiska välde. Denna söndring inom mensklighetens
innersta, denna den inre fridens upplösning är af vida mer
fruktansvärd art ån alla de förstöringsacter af timlig lycka, hvarpå den
nyss-förflutua tiden var ända till ryslighet rik; men den är icke, såsom
månge både af dess vänner och dess fiender påstå, rotad i
protestantismen, utan tvärtom utgör utvecklingen af dennas inre idé det stora
medel, af hviket fridens återställande kan vara att hoppas. Men hos
hvilket folk bör denna protestantismens idé väcka en varmare
nitälskan än hos Svenskarne, bvilka emot det densamma hotande yttre
förtrycket fingo med nästan underbar framgång utföra en strid, som
skänkte dem för en tid politisk inflytelse och magt och för alla
tider en lysande ära? Denna framgång bör uppfattas såsom en ifrån
verldens styresman sjelf kommen vördnadsbjudande kallelse att vara
trogne äfven i den inre striden; antiars har man ej förstått denna
framgångs rätta betydelse. Kallelsen blef äfven till det Svenska
folket framburen af dess sannolikt ädlaste man och onekligen störste
konung; och det var genom stridens ändamål och ej blott genom
dess framgång, som han förvärfvade den verldshistoriska betydelse,
häfdernas röst honom tillerkänt. Om åter Svenska nationen icke
förmår besvara den höga kallelsen med lydnad och nit, utan i stället
med liknöjdhet vänder sig bort ifrån religionen och den ifrån denna
utgående nitälskan för sanningens välde på jorden, som utgör den
sanua vetenskapens väsende, för att följa ledningen af den låga
lef-nadsåsigt, som säger, att samhällets och bildningens högsta mål är
de enskildes skicklighet att taga vara på och förkofra sin timliga
lycka, har den icke någon rättighet att sola sig i sina största
hjelte-bragders ljus och omgjuta den obetydlighet, hvari den nu försjunkit,
med glansen af Gustaf Adolfs ära.
Den af Sveriges politiska handlingar, hvilken vi demäst
be-trakte såsom ett storartadt uttryck af nationeus egentliga
bestämmelse, är Finlands civilisation. Denna förtjenar så mycket mer
uppmärksamhet, som den icke ensamt är konungarnes verk, utan
nationen sjelf deruti deltagit och omfattat densamma med verklig
kärlek. Det torde väl svårligen kunna nekas, att den civilisation,
hvilken vi anse för den högsta och ädlaste, menskligheten ännu
uppnått, den vi företrädesvis kalle den Europeiska, och hvars egentliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
