Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om allianstractaten mellan Sverige och Ryssland år 1812 (1838)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blitver, kan den möjligen blifva en blott förstöring; men under en
stegrad culturs lange fortverkande mägtiga inflytelse kan den äfven
möjligen öfvergå till en föryngrande utvecklingsact af ett
sarafunds-tillstånd, så stort och ädelt, att man nu derom ej en gång kan
bafva någon aning. Det går genom vår tids hela historia ett rop
om folkets rätt, om folkets af hittills gällande inrättningar kränkta
anspråk på frihet och politisk betydelse: och hvem är den, som ej
förnummit huru både den yttre och inre verlden darrat af dess
mägtiga ljud? Det är hår icke stället att undersöka, om och huru
mycket af detta rop varit och är verkligen ondt, fullt af falskhet, svek
och lögn. Vi erkånne, att det till en stor del varit af denna
för-dömliga art; men det utgöres dock ej helt och hållet deraf utan det
genomtränges äf en djup grundton, som aldrig kan upphöra att vara
vördnadsbjudande, och som verkligen är hvad den föregifver —
folkets röst Det gifves perioder af civilisationens historia, uti hvilka
det individuella eller personliga får en för stor, med upplösning eller
förtryck hotande öfvervigt, och dels i förtröstan på sina företräden
— vare sig i förstånd och skicklighet, eller i förmögenhet, rang och
anseende — utöfvar ett det gemensamma alldeles kufvande välde,
dels genom ärfda eller omedelbart inkräktade prerogativer tillskansar
sig fördelar, som kränka icke blott andra medborgares utan äfven
det helas rättmätiga anspråk. Emot ett sådant urartande uppträder
åter det gemensammas reaction icke blott i den högre formen af den
vishet, som, till sjelfviskhetens förödmjukande, framhåller för
betraktelsen det heligas vördnadsbjudande idé, utan äfven i den lägre men
mera hotande af folkets sina kränkta rättigheter återfordrande röst.
Men hvad är hufvudinnehållet af denna folkets fordran? — Det är
en protest emot sjelfviskhcten och alla individuella företräden och
en fordran på vördnad för det naturliga äfven uti samhällslifvet.
Men den har i våra dagar icke så blifvit förstådd, utan tvärtom
har i dess namn sjellklokheten, som i sjelfva verket år folkskraftens
största fiende, tillskansat sig ett vidsträcktare välde, än hon förut
någonsin ägt Åtföljd och understödd af de genom henne frigjorda
passionerna, meningarna och pratet, har hon missbrukat sin nya magt
q blott till förstöring utan äfven till förtryck, och folkskraften har,
ehuru sjelf djupt besmittad af förvillelsen, dock nedsjuukit till en
större obetydenhet än måhända någonsin förr. Förändringen i
Norri-ges politiska ställning utgör dock ett märkvärdigt undantag härifrån,
ty der bar den egentliga folkskraftens verkliga befrielse ägt rum.
Der hafve vi, såsom ofvanföre är sagdt, det egna skådespelet af ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
