Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om allianstractaten mellan Sverige och Ryssland år 1812 (1838)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derigenom gifva tillkänna, det den upphört att vara trogen sin idé
och vuxen sin bestämmelse, vikit undan för massans vilja och kraft,
och således blifvit dennas verktyg i stället för dess herre. Emot
den rörelsekraft, som i sednare tider skakat den Europeiska
samhällsbyggnaden, och hvars yttringar vi med ett gemensamt namn
kalle »revolutionen», har den ryska magten öppet både i ord och
gerning, framträdt såsom fiende. Men derigenom har den hvarken
varit inconseqvent med sin bestämmelse eller, såsom revolutionens
män och förfäktare så oupphörligt föregifva, fiendtlig emot den
Europeiska civilisationen sjelf. Ty om dess bestämmelse är att bekämpa
massans vilda kraft, så kan det i afseende på denna dess skyldighet
vara likgiltigt, antingen den förstörande kraften rotar sig i
ursprunglig vildhet, eller uti förvildning. Då åter revolutionen icke, i
enlighet med liberalisternas åsigt, erkännes för ett omedelbart uttryck af
den Europeiska civilisationens inre kraft, utan tvärtom betraktas
såsom en densamma med undergång hotande förstöringsact, har Ryska
magtens reaction deremot ej kunnat hafva för afsigt
civilisationens förstöring, utan tvärtom dess upprätthållande och stöd. Men
oaktadt vi således yrke, att den Ryska magten enligt sin
bestämmelse är en reactionskraft emot revolutionen, äfvensom att denna
sednare är en verklig förstöringsact, kunne vi dock ej undgå att neka.
det den Ryska magten eller hvilken annan yttre magt som helst,
äfven om den lyckades att göra sig i fullt mått gällande, skulle
verkeligen kunna hämma revolutionen och upphäfva dess grund.
Tvärtom skulle den, om den i sådan afsigt inträngde inom den
Europeiska civilisationens gebit, endast göra det onda, den
derigenom ville bekämpa, värre och mera djupt rotfästadt Det är
nämligen ej det yttre uti revolutionen, så rysligt och vidrigt detta
äfven i många afseenden både varit och är, som utgör det
der-uti egentligen fruktansvärda. Detta fruktansvärda består i
revolutionens inre andliga rot, den verldsåsigt nämligen, hvilken i sednare
tider, ehuru ej alltid med afslöjadt anlete, utan oftast mer eller
mindre masquerad, framträdt i rak fiendtlighet emot den nyare
civilisationens innersta heliga lifsprincip. Denna verldåsigt är otillgänglig
för den blott kufvande magten och kan endast besegras af det nu
hämmade heliga inres utvecklingsact, hvilken åter af magtens
opåkallade ingrepp skulle blifva motverkad, i stället för understödd.
Men den Ryska magten äger äfven ett innerligt förhållande till den
Europeiska civilisationen. Denna har nämligen på en enskild punkt
inträdt inom den förras gebit och blifvit ett föremål för dess vård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
