Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Norriges befrielse och förening med Sverige (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norriges torntid iunehåller en hjeltesaga, som, ehuru med en
tör den tiden ovanlig utförlighet och reda berättad både i sagor
och skaldeqväden, dock hos den större allmänheten fått dela den
förgätenhetens lott, hvilken i den historiska betraktelsen länge synes
hafva utgjort Norriges öde. Denna hjeltesaga är dock, så väl uti
den personliga kraftutvecklingens intensitet som uti mängden af dem,
hos hvilka denna träder fram så rik, att hvarje oveldig betraktare
måste erkänna den tillhöra hjeltesagornas första ordning. Ehuru den
är i rikt mått omgifven af den förvirrande glans, som skaldemes
sånger mången gång sprida öfver historiska händelser och bragder, har
den dock, i synnerhet sådan den framträder hos den förnämste
och, såsom det synes, både kunskapsrike och oveldigt samvetsgranne,
berättaren, Sturleson *), en sådan prägel af historisk sanning och
trovärdighet, att det är nästan omöjligt äfven för deu starkare
tvifla-ren, att anse dess väsendtliga innehåll för dikt.
Den märkvärdiga period i Nordens historia, som kallas
Vikingatiden, är ett minne, genomträngd t af en så förfärlig blodglans, att
den utförlige betraktaren deraf icke allenast ej kan öfvervinna den
rysning det väcker, utan äfven genomgripes af vämjelse och trötthet.
Det år väl sagdt, och sannolikt med skäl, att Vikingabragderna
blif-vit berättade egentligen af dem, som lidit af deras sköflingar, och
*) Uti Sagan om Harald HArdr&de yttrar han följande
märkvärdiga ord:
uDock äro många flera af hans berömliga gerningar här
oupptecknade, hvilket kommer dels af vår okunnighet, dels deraf, att vi icke
vilje sätta i böckerna obevittnade sagor; ty ttnskönt vi hafve hört myc
ket mera berättas, tycke vi dock bättre vara, att man hädanefter något
tillägger, än att man skulle taga bort det som är skrifvet.“ Och denna
aktningsvärda princip för historisk berättelse tyckes han i konungasagorna
i allmänhet hafva troget följt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
