Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Norriges befrielse och förening med Sverige (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
historien kunnat uppfatta och bevara ifrån hedendomsskiftet af
nordens häfder.
Den character, som våra förfäders andliga lif hade under
heden-domens tidskifte, var icke blott afgudadyrkan utan verklig och djup
hedendom. Den förra, så förvriden af vidskepliga föreställningar den
i allmänhet varit och är, kan dock vara i sitt innersta bestämd af
åtminstone någon aning om det heliga, dess bud och dess fordringar.
Den sednare åter är i grunden en verklig hyllning af passionernas
magt, som tillika innebär ett verkligt och fanatiskt hat till det
heliga och det goda, och drifver menniskan fram till föröfvande af
oerhörda och afskyvärda brott, hvilka hon anser för sin egentliga
och högsta bestämmelse. Sådan var i sjelfva verket våra förfäders
hedendom, och det är vämjeligt att höra den så ofta af råhetens
vänner beprisas. Det är sannt, att den nordiska characterens ädlare
anlag icke kunde af denna förfärliga hedendom alldeles förqväfvas,
utan uppenbarelser af verkligt god och ren mensklighet genombryta
understundom det hemska och blodiga mörkret Men detta bör till
undantagen, ty den rådande characteren bär hedendomens prägel.
Till den practiska sidan af denna character höra åter: 1.
plundringar, röfvarebragder och till och med ändamålslösa häijningar, ty
vikingatågen fortforo, så länge hedendomen räckte, och gåfvo först
sent vika för christendomens magt och de ansågos för oundgängliga
medel för unge prinsars och ädlingars hjelteuppfostran; 2. Mord,
föröfvade af hämnd, hat roflystnad och begär efter välde, och dessa
begingos på de närmaste slägtingar, till och med bröder, pä
flerfal-diga mer eller mindre grymma sätt, till och med stundom genom
förgiftningar. Att innebränna menniskor i stora massor, var en
vanlig, af opinionen sällan klandrad våldsgerning; 3. Stark böjelse för
laglöshet och anarchi samt i följd deraf hat till lag och ordning
tillhörde characteren, och folket var, i följd deraf, hvad man nu för
tiden kallar frisinnadt; 4. Det ansågs äfven i kraft af en urgammal
sedvana, för att vara hvaije faders rättighet då han icke ansåg sig
kunna underhålla sitt nyfödda barn, att utsätta det och öfverlemna
åt slumpen, om någon barmhertig menniska ville taga vård derom
eller om det utan hjelp skulle förgås. Sådan var hedendomen i
norden; och ibland alla nordens män i de 10:de och ll:te seklerna
var det knappt någon, som så djupt insåg den både förnedrande och
förderfliga magt hedendomen utöfvade öfver tänkesättet och
nödvändigheten att befria folket derifrån, som trenne hvarandra, ehuru icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
