Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Norriges befrielse och förening med Sverige (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skänker, af både dyrbarheter och penningar, förledde han ganska
många, i synnerhet i kustprovinserna till affall ifrån Olof. Följden
blef derföre den, att, då kriget omsider utbröt, Olofs uppmaning till
sina undersåter, att gemensamt med honom försvara fäderneslandets
frihet, icke blef åtlydd, utan öfvergifven af sitt folk måste han med
några få trogne flyende öfvergifva landet, under det Knut utan
motstånd på öreting utropades till Norriges konung.
Det är här som det tredje skiftet af Olofe minnesrika lefnad
tager sin början. Etter det han vid gränsen af Norrige hade
för-afskedat och hemförlofvat de flesta af sina följeslagare, begaf han
sig med de återstående få till Sverige, der han qvarlemnade sin
gemål Astrid och sin dotter Ulfhild hos sin svåger Anund Jakob,
hvilken tillät dem att bosätta sig i trakten af Sigtuna och
sannolikt gaf dem der någon förläning, men sjelf for han med sin son
Magnus och några ännu återstående följeslagare till Ryssland.
Anledningen till hans val af denna tillflyktsort är ett factura af
alldeles egen art, som mer tillhör mensklighetens än politikens historia.
Prinsessan Ingegerd, Olof Skötkonungs mest ansedda dotter, har
qvar-lemnat ett minne af verkligt qvinnovärde, som likt en ljus puukt
mägtigt genomskimrar mörkret af de vilda sedernas tidehvarf. Hon
var skön, ädel, välgörande, kraftfull och klok. Verkligen ädelt
yttrar sig Lagerbring om henne, >att hennes namn aldrig nämnes i
historien utan i förening med välgerningar>. Olof Haraldsons frieri
till henne, buru det understöddes af henne sjelf, Ragnwald Jarl och
Thorgny Lagman m. fl. samt huru den sistnämnde vid tinget på
Upsala högar, genom sitt stränga och hotande tal, aftvingade den
högfärdiga Olof Skötkonuug ett bifall dertill, hvilket sedermera bröts
då prinsessan blef af sin far tvungen att ingå giftermål med
konung Jaroslaw i Gardarike, såsom Ryssland då kallades, utgör i
vår forntids historia ett temligen allmänt bekant factum. Men detta
factum omsluter äfven en inre kärna, af ädlare och verkligt
mensk-lig betydelse. För att befordra framgången af frieriet, hade
Islän-daren Hjälte Skeggeson jemte tvenne af Olof Skötkonungs hofskalder,
hvilka äfven voro ifrån Island, skaffat sig tillträde till prinsessan,
för att för henne beskrifva Olof Haraldsons personlighet och förtälja
berättelser om hans hjeltebragder. Detta förnyades ofta, och i den
ädelsinnade jungfruns bröst uppväxte, såsom hos Desdemona till
Othello, en stark och ideal kärlek till den nordiska hjeltekraftens
dåvarande förnämsta personification. Denna kärlek var ett uttryck
af hennes innersta uppåtsträfvande ande, och hon blef den äfven trogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
