Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Norriges befrielse och förening med Sverige (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norriges historia utvecklat sig. I Norrige, likasom i alla andra
Europeiska stater, bestämdes i den sednare delen af medeltiden den
starkaste rörelsekraften inom civilisationens process af spänningen
emellan samhällsmyndigheten och det ärftliga familieinteresset.
Monar-chismen är den förras organ och den har väl hufvudsakligen i de
flesta länder ’segrat men dock å ena sidan ingenstädes fullständigt
och I den andra, dels genom ett falskt uppfattande af sitt
egentliga syftemål, dels genom begagnandet af våldsamma medel urartat
till tyrannvälde. Den har nämligen väl uti folkskraften sin
förnämsta bundsforvandt, men den blir ej sällan den samma otrogen och
sluter förbund med det aristocratiska fåväldets män, och bildar
deri-genom en af de starkaste former af samhällskraftens förtryck. Men
djupare förbryter den sig emot sin bestämmelse, då dess innehafvare
ger vika för impulsen af sin egen sjelfviskhet och förgäter att
samhällets högsta myndighet icke kan utöfvas med framgång och kraft,
utan att vara genomträngd af det heligas veikliga tro och der
igenom utrustad med förmåga att vara rättvisan trogen. Denna
nio-narchismens och familieinteressets strid framkallar ej sällan, i samma
mån som det sednare vinner öfvervigt, en anarchi, som småningom
genombryter äfven folkets massa och hotar med upplösning. Allt
detta inträffade äfven i Norrige. Så länge Harald Hårfagers ätt
med sina rikt utrustade monarchiska personligheter fortfor, fortsattes
monarchismens strid med framgång, ehuru redan då
dynasti-interes-set inträngde på dess princip och gaf uppkomst åt det så högst
för-derfliga systemet af samkonungar. Men till trots af detta
skadliga förhållande blef. genom konungarnes personlighet,
monarchismens princip upprätthållen. Tre af dessa konungar voro väldets,
krigets och eröfringens män, och utvecklade de ätten utmärkande
egenskaper, som vanligen anses utgöra hjeltens och herrskarens
character. Dessa voro Harald Hårdråde, Magnus Barfod och Sigurd
Jorsalafarare.^ De voro långt ifrån fläckfrie, och den olyckliga
utgången af Haralds och Magnus Barfods Engelska krigståg förstörde
tvenne gånger Norriges stridskrafter. Men deras egenskaper i
allmänhet gjorde dem ärorike och lysande. Isynnerhet är
häfdatecknaren skyldig att erkänna, det Harald Hårdråde, ehuru han ej sällan
gjorde käckt bruk af Macchiavellistiska herrskareprinciper, dock var
en icke blott kraftfull utan för Norrige nyttig och välgörande regent
De tvenne öfrige, Olof Haraldson Kyrre och i ännu högre grad Östen
Magnusson, voro deremot fredens och civilisationens vårdare och
befordra re, verkliga erinringar af Håkan den Gode. Når man oveldigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
