Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Norriges befrielse och förening med Sverige (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&ä starkt, att ban i sin lifistdd icke förmådde besegra det Om hans
adle son och efterträdare Håkan fått sig ett längre lif förunnadt, är
det troligt att han skulle förmått återställa freden» och ordningens
magt Men då han hastigt dog, och såsom det då allmänt och
på temligen sannolika anledningar boddes, af gift, fortforo
anar-ehiens, partistridernas och upprorets lågor att rasa i flera decennier
efter Sverres död. Men den grand Sverre lagt för Norriges
samhällsförfattning upplöstes icke deraf, ntan segrade omsider och gaf
åt Norriges både sam hällsi nr&ttning och folk den democratiaka
character, hvilken de alltsedan bibehållit Sverres personlighet
beskrif-vee af hans samtida i de mest lysande färger. Han hade väl icke
egentligen de drag, som utmärkte de store konungarna af Harald
Hårlagers ätt, men hade andra som originellt tillhörde honom sjel£
Såsom krigare är han uppnådd af ytterst få i hela verldshistorien,
och såsom regent torde han i klokhet, kraft, ihärdighet och
förmåga att uppfatta det höga kallets bestämmelse od) fordringar äfven
hatva få medtäflare. Såsom menniska var han mild, fördragsam och
återhållsam i sinnliga qjutningar. Han var öfverlägsen sin tid i
bildning och kunskaper, och hvad som särdeles mycket utmärkte
honom, var hans öfverlågsna vältalighet, uti hvilken ett djupt allvar
var kryddadt med en inblandning af humor, som mycket anslog
åhö-rarnes sinnen. Hans minne bevaras derföre i Norrige med den
djnpaste vördnad och det tyckes, som folket i sin hyllnings känsla
skulle ibland sina stora konungar ställa honom närmast Olof
Ha-nldson.
Vid betraktelsen af Norriges forntid kan man icke undgå att
fåsta sin uppmärksamhet vid ett dermed införlifvadt märkvärdigt,
nästan underbart factum, och detta är den Isländska poesien. Ibland
de Norrmän, som föret bebyggde Island och hvilket skedde i
medlet af det 9: de seklet, uppväxte snart ett talrikt skaldeslägte, som
gemensamt egnade sig åt utöfhingen af en skaldekonst, hvilken var
af alldeles egen art och olik all annan, som tillhört
barndomsskiftet af folkslagens cultur. Dess egentliga syftning var att idealisera
hjeltelifvet, att omkläda de vilda och genom sin råhet vidriga
kämpa-bragderna med skaldeingifvelsens skimrande drågt och att, genom
bjeltarnes apotheos och inbjudning till broderskap med Walhalls
gudar, höja deras hjertan upp öfver det timliga lifvete skiften, öfver
farorna och förgängelsen. Desse skalder spriddesig ut öfver Norden,
slöto sig till hjeltarne, isynnerhet konnngarne, och blefvo icke blott
deras smickrare och skalder, utan ofta deras verkliga vänner. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
