Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Norriges befrielse och förening med Sverige (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delbart ställda specialskolornas adopteras i stället Flera
Universiteter äro väl förlagda i Europas stora hufvudstäder, men den närmare
betraktelsen af de ynglingacorpser de värda torde väl för få tänkande
menniskor vara hugnande, och de äro dessutom Universiteter blott till
namnet Att, såsom Danmark i flera sekler gjorde, hänvisa de efter
kunskaper och bildning sökande ibland Norriges ungdom till Universitetet i
Köpenhamn, var att i djupet kränka den Norrska nationalitetens fordran.
När man åter betraktar detta så nyss inrättade Norrska
Universitet och tager i beräkning så väl nationens nu upplefvande
ungdomliga character, som den friare ställning, hvilken det i jemförelse
med samma slags inrättningar i andra länder i flera afseenden har,
förekommer det mig, som Universitetets idé skulle derigenom kunna
fdllkomligare och fullständigare realiseras, än på någon annan punkt
i Europa.
Men befrielsens timma slog omsider; och detta var, då Carl
Johan genom tractaten i Kiel bröt Danaväldets öfvertag i Norden
och upphäfde dess herrskaremagt öfver Norrige. Det var då, som den
så länge kufvade eller hvilande Norrska nationaliteten vaknade till
medvetande af sig sjelf och insåg det förnedrande i sin
provinsställning, hvUken dittills endast de oräkneliga silkestrådar, genom hvilka
vanans magt förmår ijettra menniskornas sinnen, gjort dräglig för
dess känsla. Men nu, då Norriges folk skulle utan förändring i sin
nedsättande betydelse af provins förenas med ett annat rike, hvars
innevånare till större delen voro för detsamma, oaktadt urgamla
slägt-förhållanden och frändskapen i folkens nationallynnen, nästan alldeles
främmande, måste den sömn, hvari den Norrska fosterlandskänslan
varit genom sekler invaggad, försvinna. Norrmännen trädde derföre
fram och yrkade sin rättighet, att anses för ett fritt Europeiskt folk.
Detta framträdande var djerft och måhäuda uti detaljen klandervärdt
för oklokhet och åtskilligt annat, men hvilken oveldig betraktare
kan neka sjelf grundmotivet sin aktning och sitt deltagande. Sedan
Oarl Johan bebörigen afvisat fremmande magters inblandning i denna
fråga, undföll han för Norrmännens yttrade fosterländska önskan och
erkände dem såsom ett fritt och sjelfberoende folk. Genom detta
undfallande upphöjde sig Carl Johan, i vishet, ädelhet och mod, högt
upp öfver sina samtida och deras politiska åsigter och meningar. Detta
ser man af den mängd af oförståndiga omdömen, som deröfver blifvit
fällda. Jag talar nu icke blott om det eröfringslystna partiet i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
