Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om universitetsinrättningen - I. Om culturanstalter i allmänhet (1833)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta att med sjelfuppoffring befordra de förra, kallas civilisation;
och dennas organ är samfundslifvet, verkande genom sina tvennfc
huf-vudformer, staten och familjen. Den verksamhet åter, som uti
inskränktare mening kallas cultur. befordrar omedelbart
individualitetens utveckling och befrielse ifrån råhetens kufvande magt; och de
grundkrafter, hvarigenom den åstadkommer detta, äro vetenskap och
konst Att emellan dessa culturens bägge hufvudrigtningar en
söndring för det närvarande äger rum och utgör ett hufvuddrag i
ti-dehvarfvets character torde väl svårligen kunna nekas. Den protest
emot civilisationen och allt som inom samhället upprätthåller det
gemensammas magt, hvilken i våra dagar, fräck i ord och våldsam
i handling, förvildat tänkesättet, skakat samhället och nästan till en
herrskande folktro förvandlat den meningen, att individualitetens
befrielse eller emancipation ifrån alla band, som hålla den i beroende
af det gemensamma, är den medborgerliga verksamhetens högsta mål;
denna protest har skett i den af vetenskapen bestämda culturens eller
upplysningens namn. Det är väl sannt, att sedermera vetenskapen
eller åtminstone de flesta af dem, som genom sin bildning kunna anses
berättigade att föra dess talan, förnekat sin bekräftelse af detta
käck-hetens företag, och i stället framträdt till reaction dereinot Men
detta torde dock mindre härröra derifrån, att vetenskapen öfvergifvit
egoismens princip och mera än förr hyllar och erkänner den positiva
betydelsen af det gemensamma, än derifrån att, i spåren af den i
flera afseenden med framgång genomförda emancipations-tendensen
och under dess skydd, en verldsdsigt utvecklat sig, som är för låg,
att någonsin kunna af vetenskapen erkännas. I stället att såsom
ändamål anse individualitetens inre fullkomlighet och förädling,
genom dess högre förmögenheters välde öfver de lägre, antager denna
åsigt, att den enskilda varelsens höpta bestämmelse år dess timliga
välstånd, beqvämlighet och njutning; och, rå vida den uppskattar allt
efter dess betydelse såsom medel för detta ändamål, måste den såsom
onyttigt förkasta det högre sträfvande, som egentligen utgör
vetenskapens väsende. Och derföre har den äfven ej försummat att emot
detta sträfvande och det slags ädlare intellectuela krafter, af hvilka
det i följd af en inre nödvändighet måste hyllas och befordras, rigta
ett bittert och efter yttersta förmåga mördande hån. Å andra
sidan har civilisationens reaction emot den individuella culturens
sön-drinpförsök icke heller uteblifvit Det år ej nog, att i de
samhällen, der styrelsens negativa princip eller den kufvande magten
har en af råheten ännu understödd öfvervigt, man fått se vetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
