Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om universitetsinrättningen - II. Mannens ynglingaålder (1833)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blir honom då meddelad. Känslans liflighet och phantasieus lågande
kraft försätta det deraf genomträngda onga sinnet i omedelbar
beröring med den sköna konsten och dess prodnctiouer, och göra dessa
till mägtiga uppfostringsmedel så väl till godt som till ondt Om
det å ena sidan är falskt och skadligt, att af den gamla fördomen
om konstculturens antingen flårdfullhet och onytta eller positiva
förderflighet, utestänga dess inflytelse på ungdomen; är det
visserligen å andra sidan af yttersta vigt, att de alster, genom hvilka
konsten inverkar på denna retliga ålder, genomträngas af en sann,
djup och ädel princip. I afeeende på vetenskapen har ynglingen
nnder denna period hufvudsakligen endast förmåga att inhemta
kunskap, men denna vanligen i mycket hög grad. Förmågan af
reflexion och den dermed sammanhängande af begrepp eller insigt i
det väsendtliga af kunskapen äro deremot svaga. Han kan således
icke sjelf gifva rigtning och deraf beroende sammanhang åt sina
studier, utan han behöfver för dessa en ledare eller, rättare sagdt,
en styresman. Utom lättja och försummelse, hvilka i denna period
äro ännu mera skadliga än annars, är det egentligen tvenne
afvä-gar, på hvilka den vetenskapliga uppfostran då kan afvika. Den ena
år den, som, begagnande ynglingens öfvervägande förmåga af kunskap,
sträfvar blott efter mångkunnighet, föga aktande om de kunskaper,
som bibringas, äga inre sammanhang eller ej, eller om de uppfattas i
den ordning, som af detta sammanhang bestämmes. De små
underverken af förtidslärdom, som genom denna falska method
framkallas. båda sällan godt för den framtida mognade bildningen;
emedan dennas väsende består icke i kunskapernas mängd, utan i den
positiva kraft, hvarmed själen förmår genomtränga och till
åskådning af deras väsendtliga betydelse sammanhålla dem. Den
andra afvägen består åter deruti, att man, utan att akta på
själskrafternas beskaffenhet, vill hos dem framkalla den
reflexions-för-mdgans öfvervigt, som tillhör den mognade vetenskapliga bildningen
och derigenom uppretar den späda förmågan till en ansträngning,
som understundom för alltid förlamar den. De härigenom
uppkommande små mäu blifva sällan män, store. För att undvika bägge
dessa afvägar, är det nödigt, att de kunskaper, som meddelas,
hvarken äro för många eller för olikartade, och att de bibringas i det
sammanhang och i den successiva ordning, en sträng vetenskaplig
plan bestämmer, på det de genom det traditionella begrepp, de
sålunda innehålla, må, så till sågandes, gå det sedermera genom
utveckling uppkommande begreppet till mötes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
